Det blir inte alltid som en har tänkt sig

Idag är det sista dagen på juli och jag tänkte ta och sammanfatta början av sommaren och de senaste månaderna i ett litet inlägg. Det var ett tag sedan jag skrev någonting i kategorin Personliga Anna, men tror att jag känner mig redo för det nu!

Våren innebar för mig en fullbokad kalender, men inte så mycket klirr i kassan. Jag hoppade på nya spännande saker till höger och vänster. Med facit i hand kanske det var någon slags flykt från rösten inom mig som försökte tala om lite olika saker för mig. Jag dämpade den helt enkelt med en fullsmockad agenda.

När chefen på mitt extrajobb på Coop frågade för andra eller tredje gången om jag inte ville gå in och ta en fast anställning istället så var plånboken (eller ja, bankkontot) väldigt tom och jag själv lite vilsen kring vad jag gjorde med min tid. Vilket gjorde att jag tackade ja till en fast tjänst på ungefär 65% i veckan. Det känns just nu väldigt tryggt och bra att ha den stabiliteten i ekonomin.

Nackdelen med min tomma plånbok och viljan att fylla på den var att jag i princip tog alla extratider som jag kunde i juni och bara öste på. Tog fram den där delen av mig själv som tror att jag orkar hur mycket som helst och försökte även ha fokus på företagandet samtidigt. Mitt upp i allt det här blev det till slut också ett avslut på Kärlekens och min relation.

Det här tempot fungerade i några veckor.

Sen kunde jag inte fly från det kroppen och magkänslan desperat försökte tala om för mig.

S t a n n a  u p p  A n n a.

När det var som allra värst så kände jag mig alldeles yr på jobbet ibland och trots att jag sov 7-8 timmar varje natt så kände jag mig aldrig pigg. På den lediga tid jag hade gick jag igenom starka och smärtsamma känslor kring sorg och ensamhet.

I början av juli drog jag i handbromsen, såhär kan jag inte ha det längre. Jag behöver stanna upp och lyssna på mig själv, annars kommer det bara bli värre. Jag insåg att det bubblade upp minnen och känslor kring tiden som säljchef och att aldrig känna mig tillräcklig (läs mer: "Att leva med stressen").

Mitt återhämtnings-recept den här gången var att stänga av allt som hade med företaget att göra och att koppla ner från social media. Första veckan mediterade jag varje kväll i 20 minuter och jag tog också promenader i skogen i tystnad. Jag tog bort alla aktiviteter som handlade om jobb, men som inte gav mig några pengar. Jag adderade lugn, ro och återhämtning.

Det största steget utanför min egen bekvämlighetsbox under de senaste veckorna har ändå varit att uttrycka mina känslor kring ensamhet till vänner som egentligen står mig nära, men som jag inbillat mig kanske inte gör det. Jag började också prioritera vänskap och socialt häng så fort jag återfick lite kraft och energi.

Just nu mår jag ofantligt mycket bättre och har mycket mer kraft och energi. Jag tror att saker och ting har en mening, saker händer för att vi behöver dem. Om vi inte lyssnar på kroppens till en början viskningar så kommer den skrika högre och högre tills vi lyssnar.

Jag har fått med mig massor av värdefulla insikter från de senaste månaderna. Många av sakerna har jag redan skrivit inlägg om, men det behövdes tydligen en rejäl dipp för att jag skulle återupptäcka dessa insikter. Här kommer en liten lista på det jag tar med mig från den senaste perioden som jag lägger bakom mig nu:

• Jag är aldrig ensam, det är mina hjärnspöken som lurar mig att tro att jag står utanför gemenskapen: "Vänskap och att vara en del av gemenskapen"
• HELA jag får finnas! Det är tack vare ALLA mina delar som jag är jag. Ingen mer självcensur inför andra bara för att jag tror att vissa sidor inte skulle passa in eller att jag inte skulle bli omtyckt då. "Mina kontraster - en lista" + "Personlighetstyp A och..."
• Våga kommunicera och uttrycka vad jag vill och behöver! Det är först då andra kan hjälpa till och genom att uttala saker högt så blir det ännu tydligare för mig själv vad jag behöver! Även om det är tufft och det många gånger innebär en stark känsla av sårbarhet. "Lära av sina misstag & våga visa sig sårbar" + "Våga kommunicera vad du vill"
• Jag är tillräcklig, jag älskar mig själv och jag behöver inte överprestera hela tiden för att bevisa någonting eller få någon annan att tycka om mig. Den insikten är nog den mest värdefulla och jag bär den inom mig och påminner mig dagligen!

Jag vet så klart ingenting om framtiden och hur mycket jag kommer satsa tid och energi på mitt företagande. Det jag vet är att jag har fyra arbetsdagar kvar innan jag går på tre veckors semester. Jag vet att jag har ett fast jobb som ger mig stabil ekonomi och betald semester. Jag vet att jag ska på "Retreat Yourself" min sista semestervecka, vilket kommer bli fantastiskt.

Jag vet också att allt är perfekt och precis som det ska vara just nu.

Nu är nu och sen är nu också, fast sen i förhållande till nu.

Stor frivillig kram till dig som behöver! <3