Den senaste skrivuppgiften på min kurs i Journalistiskt skrivande gick ut på att skriva en artikel baserad på minst en intervju. Målet med artikeln var att hitta läsarens intresse, skriva någonting som passar den målgrupp man får i uppgift att attrahera. Vår målgrupp var de andra kursdeltagarna. Jag har valt ett ämne som jag själv tycker är intressant och som jag nästan varje dag brottas med själv.
---------------
I en värld fylld med smartphones är vi vana att alltid få svar på våra frågor. Diskussioner handlar inte längre om att komma på vilken skådespelare som är med i en viss film. För när väl den diskussionen börjar så är det alltid någon i sällskapet som tar upp sin mobil och googlar fram svaret. Vi vill ha snabba svar och snabba resultat.
På väg till dagens intervju känner jag nästan inte lukten av vår i luften, mitt fokus ligger på intervjun och vad vi ska prata om. Väl på plats på mötesplatsen sitter jag själv och knappar på min iPhone. Facebook, några favoritbloggar och Instagram. Håller koll på vad som händer hos alla andra.
- Hur gör ni för att leva i nuet?
Frågan lämnas ganska öppen till Teres, 25 år, och Krister, 32 år, att tolka. De tittar på varandra, skruvar lite på sig. Låtsas nästan inte att förstå frågan. Jag känner både Teres och Krister ganska väl. Gissningsvis vill de båda ta upp mobilerna just i denna sekund och checka in på Facebook, men ingen utav dem visar några tecken på att göra det. De är medvetna om dagens ämne. De vill nog inte visa behovet alltför öppet.
- Vadå, jag lever i nuet tycker jag, svarar Teres för att bryta tystnaden som uppstod. Jag tycker om tanken på att jag lever här och nu. Vem vet egentligen vad som händer imorgon? Bäst att passa på och göra det bästa av det som är nu och här.
När väl isen är bruten så kommer diskussionerna ganska enkelt. Utan att frågan egentligen kommit upp så kommer vi osökt in på Facebook. Teres har en smartphone, det har inte Krister. Men båda har tillgång till internet via mobilen.
- Jag tycker om Facebook och möjligheterna det ger. Jag får ett större socialt nätverk tack vare mitt Facebook-konto. Ibland uppstår spontana lunchträffar med vänner man tror att man inte hinner träffa, men tack vare Facebook och en enkel statusuppdatering så kan hitta tid man inte trodde att man hade. Det har hänt flera gånger att jag träffat vänner på det sättet. Krister berättar flera exempel på att detta hänt de senaste månaderna.
Samtidigt kommer diskussionen upp att självklart tar Facebook ganska mycket tid. En klassiker är ”jag ska bara in och kolla en grej” och så fastnar man på Facebook. En snabb chatt med en flyktig vän eller kanske någon annan väns fotoalbum från den senaste Thailandsresan i januari.
- En rolig situation egentligen är när vi kollade på Melodifestivalen tillsammans förra veckan. Alla var glada och sociala framför TV:n, samtidigt som alla hade sin telefon i handen. Vi kollade och uppdaterade åsikter på Facebook. Man lyssnar tio sekunder på ett bidrag, sen dömer man, både till det positiva och negativa. Finns inte längre att man bedömer ett helt framträdande. Sällan kollar man in helheten på ett bidrag, många gånger räcker det med de första tonerna innan någon har åsikter åt det ena eller andra hållet, säger Teres.
Snabba resultat och snabba svar. I dagens samhälle är det mer regel än undantag att mobilen finns i vår ena hand. Antingen sms:andes, kollandes ett recept under tiden man handlar eller bara hålla sig uppdaterad på sin favorit bland de sociala medierna.
- Vad skulle du sakna mest om du inte hade din smartphone?
Svaret är inte helt enkelt. Många har nog glömt bort hur det var att ha en Nokia 3310 som var betydligt mer begränsad än dagens mobiler. Även om man inte har en regelrätt smartphone så kommer man oftast åt internet. Teres skrattar, men säger att det skulle vara väldigt skönt att ha tillbaka den gamla Nokia 3310:an och bara spela Snake hela dagarna.
- Kanske lyxa till det då och då och byta skal också. Fast självklart skulle jag sakna GPS:en i min smartphone. Hur skulle jag annars hitta alla häftiga ställen jag vill besöka?
Vi diskuterar vidare på mobilens betydelse i dagens samhälle och hamnar återigen på tanken att vi mer och mer kräver snabba svar och snabba resultat.
- Jag blir ibland väldigt oroad när jag inte får svar från en vän inom ett par timmar. Om man är van att hen brukar svara väldigt snabbt så är det klart att tankarna springer iväg och en börjar fundera på om det hänt någon olycka eller liknande, säger Krister i den öppna diskussionen. Det är nog också därför jag blir stressad när till exempel täckningen försvinner från mobilen utan att jag vet om det. Om jag inte talat om att jag ska ut på landet så är det klart att vänner oroar sig för mig om jag i min tur inte hör av mig på ett dygn eller två.
Intervjun på en hemtrevlig bar i Stockholms innerstad lämnar spår efter sig. Den mest ihållande frågan är nog, var vi bättre problemlösare förr? När vi faktiskt var mer kreativa och tog längre tid på oss att lösa ett problem än vad det tar att googla fram ett svar? Samtidigt tror jag att alla tre blir lite småsugna på att leta fram den gamla 3310:an längst inne i byrålådan. Kanske prova för en vecka hur det var för bara några år sedan. Kanske skulle det tvinga oss att faktiskt titta upp från mobilskärmen, kisa lite mot solens ljusstarka mars-strålar och någonstans hitta den där magiska känslan av nu, jag lever nu.
