I år bestämde jag mig äntligen för att åka till Ängsbacka i Värmland. Ett ställe jag hört många tala varmt om och som jag varit väldigt nyfiken på. För egen del har det framförallt varit Tantrafestivalen och Sexibility-festivalen som jag varit nyfiken på att utforska. I år blev det Tantrafestivalen som jag besökte.
Mina tidigare erfarenheter av tantra har framförallt varit i mindre sammanhang, till exempel Humlebäck, som också ligger i Värmland. I Humlebäck är det mer som ett retreat med kanske 30-40 personer som följs åt under en långweekend och går på samma workshops och umgås under dagarna tillsammans. Att umgås i en mindre grupp under några dagar gör att en kommer varandra väldigt nära och det blir ofta en liten chock när en sedan kliver ut i den "vanliga" världen utanför bubblan.
Innan jag besökte Ängsbacka tänkte jag att det kanske skulle bli lite rörigt och för mycket för mig med ett ställe som Ängsbacka. Tantrafestivalen på Ängsbacka är en av Europas största tantrafestivaler och huserar runt 800 personer (!). Men en sak jag upptäckte var att på ett sätt blir skillnaden då inte lika stort när festivalen är slut och jag kliver utanför Ängsbacka-bubblan. För även under festivalen möter en hela tiden människor som en inte känner igen och en måste förhålla sig till en större mängd människor. Även om bubblan på sätt och vis är skyddad och en har massa saker gemensamt med andra festivalbesökare så blir en större festival i alla fall liiite mer lik vardagen, än vad ett retreat med en mindre mängd människor är.
Men det ena behöver inte vara bättre eller sämre än det andra, bara olika upplevelser.
Att volontära på Ängsbacka
Ett av besluten inför att åka till Ängsbacka var om jag skulle åka som en vanliga festivalbesökare, eller om jag skulle anmäla mig som volontär. Att "bara" komma som besökare är en rätt stor investering, vilket gjorde att jag till slut anmälde mig som volontär. Som volontär dyker du upp tre dagar innan festivalen startar och stannar någon dag extra efter att festivalen var slut.
Jag hamnade i dekorations-teamet, vilket innebar att vi fick jobba ganska långa dagar under de så kallade Camp Days (dagarna mellan festivalerna) för att förbereda dekorationer inför festivalstart. Det hade sina fördelar eftersom det blev färre timmar under själva festivalen, men innebar också en viss trötthet när festivalen väl startade igång. Men jag tog någon dag där i början av festivalen där jag inte gick på så mycket workshops och sov lite extra på dagen.
(Men grundtanken med att volontära är att du hjälper till fem timmar per dag och har en dag helt ledig under en vecka om du volontärar under en festival)
Den största fördelen med att volontära var helt klart att jag fick några dagar att landa in i platsen och mig själv innan stora festivalen började. För mig kan det ta ett tag innan jag slappnar av och känner mig trygg på en ny plats, vilket de här första dagarna hjälpte mig med. Det var också fint att förhålla sig till och lära känna en lite mindre skara människa innan alla andra besökare rullade in på platsen.
Vad gör en på en tantrafestival?
Även om tantra är ett ord som börjar bli mer och mer inne, så finns det nog fortfarande många som förknippar ordet tantra framförallt med sex. Tantra kan absolut handla om sex, men det är SÅ mycket mer! För mig är tantra lite som en röd tråd som syr ihop så mycket av det jag varit intresserad av och nyfiken på i livet. Tantra kan vara mindfulness, personlig utveckling, andliga upplevelser, villkorslös kärlek och massa mer.
För mig har tantrafestivalen på Ängsbacka bland annat handlat mycket om gränssättning. Att bli bättre på att säga ja och även säga nej. Utforska hur ja känns, hur nej känns och att vara modig och utforska hur det känns att säga nej till en annan person och att få ett nej från någon. Att på riktigt förstå att mitt nej är en gåva både till mig själv och till den andra personen. För det är väl ingen som vill att någon annan ska säga ja till någonting fast denne inte vill? Då vill jag såklart hellre få ett nej så att alla ja kan bli mer äkta.
Det har också handlat om att utmana rädslor. Allt från att jaga bort spindlar från packningen i tältet där jag sov (haha) till att våga gå på en workshop med en utmanande titel. Eller att våga visa mig sårbar och prata ärligt mina känslor.
Var till exempel på en workshop som handlade om relationen till sin kropp. Den var extremt utmanande för den gick verkligen ut på att kasta sig direkt in i uppgiften. Att tex berätta i vilka situationer du känner dig älskad. Sen skulle vi sitta i grupper om fyra personer och prata om vår relation till kroppen. Jag hade turen att hamna i en grupp där jag kände mig väldigt trygg på en gång och det var väldigt mycket känslor som flödade. Jag fick berätta om hur jag alltid sett mig själv som mycket större (tjockare) än andra, trots att jag egentligen inte har så stor kropp. Som sista moment i just den övningen fick vi om vi ville ta hjälp av gruppen och ge beröring till specifika kroppsdelar. Jag valde att be om beröring på min mage, vilket är den kroppsdel som jag tror att jag kritiserat mest genom livet. Som sagt, en väldigt känslomässig workshop, men väldigt helande. Morgonen efter spontanlog jag åt mig själv i spegeln 🧡
En annan underbar del av sammanhang som dessa är de långa kramarna. Idag känns det lite som att de snabba kramarna är som någon slags ersättning till handhälsningen. Kramen blir lite obligatorisk och väldigt snabb, så även om vi kramas mer rent allmänt så är det inte speciellt mycket riktigt närhet i dessa kramar. Men på Ängsbacka kan en kram pågå flera minuter ibland. Dessa långa kramar har ibland gjort mig lite obekväm. Hur länge ska vi kramas? Hur länge ska jag hålla armarna om den andre? Men det fina är att under denna vistelse kunde jag verkligen landa in i att bli så mycket bekvämare i dessa kramar. För dessa kramar håller på tills en av oss inte vill kramas längre och börjar lyfta armarna från den andres rygg. Så härligt att landa in i denna känsla och verkligen bara ta ansvar för mig själv och lita på att den andra personen också tar ansvar för sig själv.
Vad jag tar med mig från Ängsbacka?
Nu när jag ska skriva den här sammanfattningen med saker jag tar med mig från Ängsbacka så har det gått flera veckor sedan jag var där. Lite såhär brukar det bli för mig att jag påbörjar ett blogginlägg och sedan blir det aldrig riktigt klart...
Men vi gör ett försök med att lista det jag tog med mig från vistelsen på Ängsbacka:
– Gränssättning, gränssättning och åter gränssättning. Det här tror jag aldrig vi kan öva för mycket på. Från Ängsbacka 2023 tar jag med mig att mitt nej PÅ RIKTIGT är en av de finaste gåvorna som finns. När jag säger nej ger jag både mig själv och mottagaren en gåva och även mina ja blir mer äkta.
– Jag har övat på att känna in vad jag vill och märkte att jag blev snabbare och tydligare på att känna in vad jag vill även på hemmaplan. Såhär några veckor efter Ängsbacka så kanske jag tappat det lite, så det är verkligen någonting jag behöver öva regelbundet på för att ha bra kontakt med!
– Jag tar också med mig att jag klarar av och orkar vara i ett såhär stort sammanhang. Jag inser också att socialiseringen i dessa sammanhang ger mig mycket mer energi än jag är van vid. På hemmaplan kan jag bli mycket mer trött av det sociala. Nånting som jag tror skulle vara nyttigt att fundera på varför och vad det är jag gör hemma i mötet med andra som tar mer energi.
– Jag tar med mig en skön känsla av att känna mig älskad och tillfreds i min egen kropp
– Hur magiskt härligt det kan vara att våga fråga. I vissa workshops som gick ut på att ställa frågor om saker en vill göra så var det så extremt lite saker jag faktiskt fick ett nej på. Det efterlämnade en fantastisk känsla av att allting är möjligt, bara vi vågar fråga och uttrycka saker. Det värsta som kan hända är ju bara att vi får ett nej och det är inte hela världen. Men det värsta som kan hända om vi aldrig frågar är ju att jag själv säger nej till det utan att ens ge någon annan en chans att svara ja.
– Jag tar också med mig att jag både älskar och hatar att sova utomhus. Superhärligt att leva närmare naturen och se vädrets skiftningar på så nära håll. Samtidigt som det var extremt jobbigt vissa kvällar att bylsa på sig underställskläder i kvällskylan och krypa ner i fuktiga sängkläder och invänta att en börjar värma upp sovsäcken inifrån (sov i ett större tält med våningssängar i). Härligt och friskt med den kalla nattluften, samtidigt som jag i slutet längtade hem till min varma och mjuka säng hemma. Hatkärlek verkligen!
– Sist men inte minst tar jag med mig hur mycket jag själv kan påverka och ta ansvar för. Jag har tex ofta svårt för att känna mig pepp och glad på morgonen. Men genom att ge mig själv en stund i egentid är det som att jag hinner ikapp mig själv och mår mycket bättre. En annan sak som går att ta makten över och påverka är hur saker och ting känns i min kropp. Istället för att vänta tills det känns bra i min kropp så kan jag påverka hur det känns i min kropp genom att använda andning, rörelse och ljud. Låta känslor flöda och ta hjälp av just dessa tre parametrar på olika sätt.
