Min livserfarenhet säger mig att jag har lätt för att starta igång nya saker. Det är nya projekt jag brinner allra mest för. När andan faller på är jag en riktig idéspruta. Men min svaga sida är att hålla ut, hålla i saker som jag bestämt mig för och löpa linan hela vägen ut och verkligen slutföra saker. Min livserfarenhet gör att jag är rädd för att engagera mig i saker och dra igång nya…

Jag förstår att livet består av toppar och dalar. Jag kan också acceptera det fullt ut. Jag förstår bara inte skillnaden hur saker kan kännas så fruktansvärt olika beroende på när man upplever dem. En melodi kan jag ena dagen uppleva som fruktansvärt sorglig, medan jag nästa dag får otrolig kraft utav den. Jag är som allra mest produktiv, idérik och hittar som mest livsglädje precis innan jag ska somna. Det är då jag planerar…

Hade du också någon i klassen som aldrig var nöjd? Oavsett vad de fick för resultat på provet så fanns det alltid någonting som skulle kunde ha varit bättre. Fick de högsta betyg på ett prov så spelade det ingen roll när de ändå hade två fel. De skulle ju ha kunnat skriva alla rätt. Jag försöker alltid peppa människor runt omkring mig att vara nöjda med sitt resultat. Man kan inte jämföra sin prestation…

”Oj, ska du verkligen ha den där värmen på plattan när du steker det där?” Jag fick lägga band på mig själv för att inte ta över stekspaden och vrida ner plattan några steg. ”Nej, men det är lugnt, jag behöver ingen hjälp, det här går så bra så!” Lika bra att jag gör det själv, då vet jag att det blir rätt. Skulle det ändå råka bli fel så är det i alla fall…

Undra hur gammal jag var, säkert inte mer än tio, när mina ögon glittrade och fingertopparna dansade vackert över farfars skrivmaskin. Berättelse efter berättelse växte fram och jag visade dem stolt för farmor som läste dem och berömde mig. - Var kommer alla dessa berättelser ifrån? undrade hon. Farfar köpte en ny modernare skrivmaskin som var ännu roligare att skriva på. Nästa gång jag kom dit fick jag inte använda den igen utan var förpassad…