Har du någonsin funderat på hur du borstar dina tänder? Var någonstans du börjar? Uppe eller nere? På höger eller vänster sida? Och vilken hand borstar du tänderna med? Jag kan nästintill garantera att denna procedur ser exakt likadant ut oavsett vilken dag det är och om det är morgon eller kväll. Många av våra vanor gör vi bara, vi sätter på autopiloten och så behöver vårt medvetna jag inte hålla koll på detaljerna.
Om du en dag skulle få för dig att byta hand eller börja borsta på en annan sida i munnen så gissar jag att du skulle behöva slå av autopiloten och behöva koncentrera dig ganska mycket för att inte falla tillbaka där du brukar vara? Hur lång tid tror du att det skulle ta innan denna nya tandborstning skulle kännas som det normala läget, läget där du återigen kan slå på autopiloten? Jag har provat att borsta annorlunda och det kändes definitivt inte bekvämt och avslappnat. Däremot har jag inget svar på hur lång tid det skulle ta innan det skulle bli mitt nya bekväma sätt att borsta tänderna på. För bara efter några gånger så glömde jag bort min utmaning och föll tillbaka in i gamla mönster. Gissningsvis så skulle det säkert ta minst ett par veckor innan jag kände mig någorlunda bekväm att borsta tänderna med höger hand, även om jag är mer dubbelhänt än många andra.
Det tar alltså väldigt lång tid för oss att bryta våra mönster och hitta nya vanor. Ändå envisas vi med att tro att quick-fixes är det som kan hjälpa oss. Vi vill gå till en terapeut, oavsett om det är samtals- eller fysioterapeut, en enda gång och sedan vara "fixade". Om vi får med oss några övningar hem så gör vi dem kanske 3-4 dagar och tror att vi mår bättre. Sedan tar det ofta inte lång tid innan vi är tillbaka i gamla mönster igen och där vi började. Likadant när det gäller träning eller meditation, vi börjar vårt nya liv i några dagar, sedan tillåter vi att livet kommer emellan, släpper nya vanorna och faller tillbaka in i gamla mönster.
Jag tänker att tanken med tandborstningen kan vara ett bra exempel för oss för att förstå vad som egentligen krävs innan vi känner oss bekväma i någonting nytt. Innan den nya vanan blir en del av oss och självklar. Det kommer krävas en del tankekraft och energi för att bryta våra gamla mönster och vanor och då gäller det att vi har med oss argument och motivation till att fullfölja dem. Framförallt tänker jag att det skapar en medvetenhet kring att processen är lite längre än vad vi oftast tror och förståelse för hur lätt det kan vara att falla tillbaka till det gamla. Oavsett om det gäller förändringar i kosten, nya träningsvanor, daglig meditation för att minska stress eller att gå av bussen en hållplats tidigare.
För om vi har medvetenheten kring hur lätt det är att ta tandborsten i vår vanliga och bekväma hand så kanske vi också kan vara mer förlåtande mot oss själva när vi gör snedsteg från våra nya vanor. Samtidigt som det också kan komma en vänlig påminnelse från oss själva, just ja, jag ska borsta tänderna med andra handen idag. Även om det känns obekvämt idag så vet jag att det kommer kännas bekvämare i framtiden om jag fortsätter försöka.
