Den förbjudna ilskan

Min utbildning till samtalsterapeut är psykodynamiskt inriktad, det vill säga under en terapiprocess rör vi oss både i dåtid, nutid och framtid beroende på vad som känns mest aktuellt just där och då. Någonting som jag som terapeut upplever som vanligt hos många är att vår rätt till våra egna känslor försvann någon gång i barndomen, vi blev uppfostrade till att vara duktiga, snälla och helst tysta barn. Bieffekten av detta i vuxen ålder blir lätt att vi har svårt att förstå våra egna känslor och förnimmelser i kroppen eftersom vi under så lång tid lärt oss att stänga av känslor och trycka undan dem. En känsla som jag ofta ser som en förbjuden känsla är ilskan och det är den jag tänkte ägna detta inlägg till.

I vårt samhälle idag förknippas ofta ilska med någonting negativt, någonting som en inte ska visa för någon annan, utan det är väldigt vanligt att vi knyter näven i fickan och trycker undan ilskan. En effekt av det blir ofta att till slut måste den här känslan få komma upp någonstans, vilket kanske drabbar någon närstående eller nästintill oskyldig på jobbet. När bägaren är full är det inte så mycket som behövs för att det ska rinna över. Beroende på vilken person vi är så kan också det här nedtryckandet av ilskan göra att vi slår väldigt mycket på oss själva (mentalt), vi tar ut ilskan på oss själva, ibland utan att vi är medvetna om det. Om vi inte vågar uttrycka att vi är missnöjda med någonting (en början till ilska) så har vi svårt att värna om våra egna gränser, om vi inte värnar om våra egna gränser så börjar vi lätt må sämre och sämre och om vi inte vågar uttrycka oss så är det ju bara oss själva kvar att slå på. Och slår på oss själva, det gör vi då rejält. Vi har ju oss själva att skylla "hur kan jag vara så dum så jag inte säger ifrån, jag bara fogar mig utifrån andra". Självhatet växer och självkänslan krymper.

I mitt terapirum vill jag skapa en trygghet där klienten får rätt att finnas, oavsett vilka känslor och tankar som dyker upp. Det ska vara ett tryggt rum där ditt äkta jag sakta men säkert kan krypa fram genom alla skal och försvar som du byggt upp under hela livet. I terapirummet ska det kännas tryggt att ta plats, låta och få finnas med allt vad det innebär. En enkel och effektfull övning som jag ibland tar till är att reagera tillsammans med en hög med tidning. Den är så pass enkel så jag vill tipsa om att den går bra att göra hemma också, antingen tillsammans med någon som du känner dig trygg med, eller också på egen hand. Prova övningen om du känner att ilskan är en förbjuden känsla även i ditt liv.

Övning - den förbjudna ilskan

Ta fram en hög med tidningar, reklamblad eller liknande. Ta fram mer än vad du tror du behöver. Sätt dig i en stol eller på golvet och fundera lite på din livssituation just nu. Finns det några situationer där du känner att du inte kan eller inte vågar säga vad du tycker, känner dig orättvist behandlad eller liknande. Fundera om det finns några känslor kring frustration, irritation, ilska, vrede eller liknande i din kropp och sinne just nu. Försök i sådant fall gå in i känslan och minnas hur den känns i kroppen. Kanske är det en irritation som du vill rikta mot din chef, partner, vän, förälder, barn eller annat. Här och nu är det helt okej att känna det här, även om det till en början känns främmande och förbjudet att ta till dig det. Känn in känslan tills du verkligen känner att du är mitt uppe i denna känsla.

Res dig nu upp och ställ dig framför högen med tidningar. Börja med att ta upp en av dem och riv isär den mitt itu. Riv sönder den i mindre bitar. Knöla ihop den till bollar. Släng bollarna i golvet. Gör vad du själv tycker känns rätt just här och nu och rikta din energi mot tidningarna. Fortsätt med fler tidningar. Om du känner dig trygg i rummet och omgivningen, skrik lite också. Ta i från tårna när du river i tidningarna, arbeta med hela kroppen. Om det går för lätt att riva, riv tjockare buntar, om det går för tungt att riva, riv tunnare bunt. Skrik. Gråt. Tillåt dig själv att känna det som kommer upp. Tillåt dig själv att ventilera det som under lång tid tryckts undan.

Håll på och riv tidningar tills känslan i kroppen lugnar ner sig. Sätt dig sedan ner eller lägg dig ner. Fokusera på andetagen i kroppen och känn in hur kropp och sinne känns nu. Känns det likadant om innan övningen eller känns någonting annorlunda?

Vad är ilska för dig? Tillåten eller förbjuden?