I höstas under en session med EFB-metoden så började min vänsterhand plötsligt skaka mer än vad den brukar. Någonting satte fart och det blev väldigt tydligt att min kropp och dess muskelminne försökte säga någonting. Det var ett startskott för min del att på riktigt ta tillbaka mitt skrivande och skapande med vänster hand.
När jag var liten och började skriva och måla så gjorde jag det med vänster hand. Det här var på 80/90-talet så det var långt efter att vi tvingade barnen i skolan att skriva med höger hand om de var vänsterhänta. Jag minns inte heller någon slags påverkan från föräldrar eller far- och morföräldrar att det skulle vara någonting fel med att vara vänsterhänt. Ändå fanns det någonting där som jag uppfattade som att jag var annorlunda som skrev med vänster hand.
En dag någon gång under min lågstadietid så satt jag på mitt rum och skrev ner mitt namn på ett papper. Jag skrev det en gång med vänster hand som jag brukar och jag skrev det en gång med höger hand, vilket jag inte brukade göra. Efter att jag skrivit mitt namn två gånger på ett papper så gick jag till min pappa och visade upp min lapp.
- Hej! Vilket av dessa två namn tycker du att jag har skrivit snyggast?
Pappa hade ingen aning om att jag skrivit namnen med olika händer och pekade på det namnet han tyckte var snyggast skrivet. Det var det namnet jag hade skrivit med höger hand. Med målmedvetenhet och tålamod bytte jag helt och började därefter enbart skriva med höger hand. Har svaga minnen av att omgivningen blev lite förvånad, men minns egentligen inga mer detaljer.
Genom livet har jag sedan haft en slags fascination för de som är vänsterhänta. När jag sett någon skriva med vänster hand så har jag reagerat inom mig positivt för att de sticker ut från normen och kanske har jag känt ett sting av något som liknar avundsjuka. I min värdering kring vänsterhänta ligger mycket kreativitet och estetiska drag och kanske kände jag att de hade någonting som jag gett upp/bytt bort.
Det roliga är att det enda jag egentligen gjort med höger hand är att skriva. Om jag skär eller klipper någonting så har jag alltid gjort det med vänster hand. När jag ska lära mig nya saker så har jag alltid varit lite förvirrad om jag ska lära mig det med vänster eller höger hand. Vänner har ibland skrattat när jag har spelat badminton, där vet jag heller aldrig om jag ska hålla racket i vänster eller höger hand så det har ofta lett till att jag aldrig använder "backhand" (heter det så i badminton också?). Istället har jag slängt över racket i motsatt hand och slagit till.
Tecknet som jag fick från min egen kropp i sessionen med EFB-metoden tolkar jag som att jag ska bejaka min inre röst och vilja. Ett steg i den riktningen är att ta tillbaka skrivandet med vänster hand. Redan innan det tecknet började jag använda vänster hand när jag skapade i bildterapin. Numera försöker jag skriva så mycket det går med vänster hand.
Första steget har varit att alltid skriva med vänster hand när jag skriver i min självkänsla-bok. Där vill jag verkligen lyssna till min inre röst och bejaka mig själv. Idag skriver jag inte 100% med vänster hand, om jag ska skriva någonting snabbt på jobbet så blir det högerhanden som reagerar, men det känns mer och mer ovant att ta till högerhanden i skrift. Jag skriver också alltid med vänster hand i min Bullet Journal.
Min perfektionistiska sida har ibland lite svårt att acceptera att vänster hand inte skriver riktigt lika snyggt som höger hand klarar av. När jag skrev inlägget om Bullet Journal och tog kort inuti den så ville jag typ försvara mig med att "jag har skrivit med vänster hand, det här är inte min snyggaste handstil". Men jag lät det vara efter lite diskussion med mig själv, jag släppte perfektionisten i mig själv och lät er se min vänsterhänta handstil utan att ni visste om att jag håller på och byter tillbaka från höger hand.
Att börja skriva med vänster hand igen har för mig varit ett sätt att stärka min självkänsla, att stärka min egen bild av mig själv. Jag behöver inte andras bekräftelse på vad som är snyggt och för att känna mig värdefull. Att stärka sin självkänsla är ingenting som sker över en natt, men med små små steg framåt lär vi oss att älska oss själva lite mer. Genom att älska oss själva värderar vi oss själva högre och tillåter oss själva att leva det liv vi drömmer om!
EFB-metoden
EFB står för energy flow breathing och är ett av verktygen jag har lärt mig under min utbildning till samtalsterapeut. Det är en andningsmetod som kan användas i terapirummet för att hjälpa klienten att släppa tankarna uppe i huvudet och komma ner mer i kroppen. Genom att tillföra extra mycket syre till kroppen och att ligga på rygg med benen i en viss position så börjar kroppen mer eller mindre vibrera efter en stund. Vi skulle kunna kalla det en slags inre massage som ofta frigör minnen som ibland satt sig i spänningar i kroppen.
Ibland blir det väldigt tydligt vad som frigörs och minnen och situationer dyker upp som inre bilder. Ibland kan det bara dröja sig kvar en skön och befriande känsla i kroppen efter en session. Oavsett så är det en metod som jag fascineras av och tycker mycket om!
Vill du veta mer om EFB och kanske prova en session själv? Börja med att boka 20 minuter gratis samtal hos mig, antingen över telefon eller via Zoom.
