Personlighetstyp A och introvert och extrovert… och…. och….

Jag bestämde mig ganska tidigt att jag inte skulle inrikta min blogg på endast en sak, det skulle liksom inte passa ihop med mig och hur jag lever mitt liv. Mitt liv och jag är liksom så mycket på en och samma gång och i perioder kan jag vara helt insnöad på en sak som jag senare nästintill släpper helt. Många gånger när jag ska skriva inlägg här så har jag svårt att släppa taget och skriva så som jag verkligen vill uttrycka mig. Jag funderar alltid en och två gånger kring hur jag ska skriva i ett ämne och om det jag skriver verkligen stämmer. Idag har jag funderat väldigt mycket kring hur jag vill göra med atmosfären och stämningen i bloggen och på det jag skriver. Jag tänkte framförallt på att om jag vill behålla bredden i bloggen och inte begränsa mig, så tänker jag också att jag vill göra den personlig och låta mig komma fram, precis så som jag är. Det kommer då bli ärligare och jag tror att det kommer lysa igenom i inläggen och uppskattas av er läsare. Det är i alla fall saker jag uppskattar hos de bloggar som jag själv läser!

Jag har därför bestämt mig för att inleda en stående punkt här på bloggen och att en gång i veckan skriva ett lite mer personligt inlägg där jag utgår från mig själv och saker som jag varit med om, lärt mig eller helt enkelt funderar på i livet. Dessa blogginlägg hittar du under kategorin Personliga Anna.

I det här första inlägget i den här serien så tänkte jag skriva en hel del om mitt inre och hur mycket som rör sig på insidan. I arbetslivet och skolan har jag alltid fått höra att jag är en lugn, effektiv och duktig person. I miljöer där jag inte känner mig helt hemma eller är ny i så kan jag nog anses nästintill blyg och försiktig. Jag har alltid haft svårt att förstå om jag är en introvert eller extrovert person, men som i så mycket annat så börjar jag acceptera att jag är lite både och. I rätt sammanhang älskar jag att vara social och med rätt sällskap och humör så kan jag prata tills tungan blöder och ögonlocken ramlar ner. När jag har mina "höga perioder" och är mycket social och almanackan är fullbokad så kan jag lätt glömma bort min introverta sida och behov. Sen vaknar jag upp en dag helt plötsligt och känner mig helt matt. Det är då jag blir påmind om mina introverta behov, behoven av egentid där jag faktiskt laddar upp mina batterier.

Jag brukar tänka ibland på att det är svårt att jämföra ens eget liv och känslor med någon annan, eftersom jag har levt med mig själv hela livet och mest trott att som det funkar för mig borde det väl funka för alla? Ju mer jag upptäcker hos mig själv, och hos andra, så upptäcker jag att min hjärna i stort sett alltid går på högvarv med sjuttiotre tankar till höger och vänster mest hela tiden, oavsett om jag vill det eller inte. Just nu är det 1,5 månad sedan som jag avslutade mitt fasta jobb i Stockholm och för cirka en månad sedan så flyttade jag ut på landet. Den här lediga tiden sedan dess får mig ju helt klart att inse saker och lära känna mig själv ännu bättre. Jag har drag av typ-A-människa och har alltid presterat så länge jag kan minnas (förutom i sportsliga sammanhand, intresset för träning kom på senare tid). Vare sig det har varit skola eller arbete så har jag alltid gett 100% utan att egentligen tänka på det, det är bara så det har varit för mig. En liten parantes, när jag skriver det här inlägget så upptäcker jag att jag stavat fel på en kategori, känslan är "åh, f-n, måste fixa NU", men jobbar ju lite på det här med kontrollbehov så tänker att det nog kan vänta några minuter innan det fixas, haha.

Min introverta sida har ju som jag nämnde tidigare, ganska stort behov av att ladda batterierna med egentid. Under min tid här på landet så har jag faktiskt överraskat mig själv med att inte ha speciellt stort socialt behov, trodde det behovet skulle växa lite i och med att jag bor ensam just nu i ett hus på landet (förutom min älskade katt förstås). Jag har vad jag minns inte känt mig ensam en enda gång. Tidigare idag så tänkte jag på just det här med egentid och ensamhet. Jag tror att det enorma flödet av tankar i min hjärna gör att jag på något sätt håller mig själv sällskap, det pågår ständig tjugotre dialoger inne i mitt huvud. Den fysiska drivkraften som jag har i och med typ A-egenskaperna använder jag just nu till att städa och röja inne i huset, odla och städa i trädgården och naturligtvis även bygga upp min verksamhet här på bloggen och även fysiskt här i huset.

Det lustiga, eller kanske mindre lustiga, med de här egenskaperna och mönstren som jag besitter är att jag ständigt bär runt på en känsla av att jag inte gjort tillräckligt. Eftersom jag är i ständigt lärande och försöker medvetandegöra mina mönster och beteenden så jobbar jag naturligtvis även med det, för jag förstår ju hur osunt de tankarna är i längden. Jag försöker då och då stanna upp i vardagen och klappa mig själv på axeln och skapa förståelse för hur mycket jag faktiskt gör om dagarna. Det gäller att unna sig själva att skörda lite frukt emellanåt också!

Som vanligt så känns det som att jag har en miljon mer ord och meningar i ämnet, men jag tror jag nöjer mig så länge med det här. Ni har fått nosa i alla fall lite grann på vem den här Anna på Vildkraft är.

Anser du dig vara introvert eller extrovert? Och hur yttrar det sig i vardagen?