Offerkoftans trygghet och förbannelse

Det är när jag tror på mina egna tankar jag lider allra mest och det är först när jag inser att de kanske inte är sanna som jag kan bli fri.

Inspirerad av Byron Katie och The Work försöker jag dagligen befria mig från mina egna tankar som ofta inte är sanna. Våra egna tankar är så snabba så det är svårt att hinna med att ens reflektera över vad vi egentligen tänkte. Kvar blir negativ energi och ofta en offerroll. "Jahapp, det där kan inte jag" eller "Nu kan jag inte göra sådär för att någon annan gjorde sisådär".

I inlägget "H*n borde älska mig mer" skriver jag om att ta 100% ansvar för sig själv och att ansvar inte är samma sak som skuld. När jag tar 100% ansvar för mitt liv så kan jag också befria mig från all skuld som jag annars ofta lägger på mig själv, andras och min egen skuld. 100% ansvar = 100% frihet och möjlighet.

För är det någonting vi vanligtvis är riktigt bra på så är det att dra på oss offerkoftan. När vi tar på oss offerkoftan kan vi ta skydd i eländets beskyddande armar och frånsäga oss allt ansvar. Med offerkoftan på är det alla andra som är förövare och jag själv är fri från synd.

Jag är ett offer

För visst kan det vara riktigt skönt att skjuta ifrån sig ansvaret och lägga skulden på någon annan. Om jag inte är tillräckligt lycklig så är det så klart lättare att anklaga någon annan för min olycka än att börja ifrågasätta vad jag kan göra annorlunda för att få ett lyckligare liv.

När vi tar på oss offerkoftan blir vi väldigt egoistiska. Allt livet handlar om är att andra eller annat utifrån ska tillfredsställa våra behov. När det är synd om mig så blir jag nästintill desperat efter andras uppmärksamhet och medlidande. Om jag inte får tillräckligt med andras uppmärksamhet och bekräftelse är det lätt att sträcka sig efter andra saker som vi ofta vet om inte är bra för oss. Chips, godis, alkohol eller intag av annan onyttig föda. Eller destruktiva beteenden såsom maniskt spelande, städande, kontrollera andra, dra upp gamla konflikter eller annat.

Det är lätt att ta på sig offerkoftan, tro mig, jag vet. Det innebär att vi slipper ta ansvaret för vårt eget beteende och liv och skyller istället ifrån oss. Problemet är dock att vår lycka blir beroende av andra när vi gör det. När du är offer och andra förövare så kan din dag när som helst och var som helst gå från världens bästa till världens sämsta. Allt på grund av andras påverkan och inte alltför sällan så handlar det om en liten, liten kommentar om någonting.

Jag tar mitt ansvar

Med offerkoftan på söker vi efter yttre lösningar på våra problem, men med koftan på vill vi sällan att problemet ska bli löst egentligen. För vi vet redan att det är alla andras fel och vi har redan försökt allt. Vännernas medlidande och försök till hjälp blir snart till förövare också. "De vet ingenting om hur jag känner, de förstår inte att min chef är dum i huvudet".

Lösningen på våra problem är inte de yttre faktorerna. Den bästa och mest långsiktiga lösningen på våra problem är att lyssna inåt och ta ansvar för vårt eget liv. Enda sättet att få av dig offerkoftan är att ta ansvar för dig själv och din situation.

Alla i ditt liv, utom dig själv, skulle du i princip kunna byta ut, men jag lovar dig, om du inte tar ansvar för dig själv kommer liknande situationer och förövare dyka upp inom en snar framtid. Även om du skulle byta ut eller välja bort de förövare du har runt omkring dig idag. Förövarna kommer fortsätta finnas runt omkring dig så länge du envisas med att dra på dig offerkoftan.

Det är inte alltid en helt enkel lösning att börja ta 100% ansvar, men det du kan börja med är att ifrågasätta dina egna tankar. Talar de alltid sanning? Stämmer det att chefen aldrig lyssnar på dig? Kanske är det du som egentligen inte lyssnar på chefen?

Steg två är att börja lyssna till orden som människor säger istället för att lägga på din egen tolkning av det de säger. "H*n säger att h*n älskar mig, men jag tror inte h*n menar det". Lyssna till orden som personen säger istället för att ifrågasätta dem. Det är inte ditt ansvar att tolka eller göra om någons ord till någonting annat. Anledningen till att "Vad håller du på med?" från någon kan göra ont, har oftast med att göra att jag själv inte vet vad jag håller på med. Istället för att erkänna att jag inte har koll, så döljer jag smärtan genom att försöka försvara mig och en konflikt kanske startar.

"Listen to the words. It is what you believe about the words that is hurting you" - Byron Katie

Rekommendation

Om du vill jobba mer med att inte låta auto-piloten i dig själv dra på sig offerkoftan så fort det händer något i ditt liv så rekommenderar jag dig att läsa mer om Byron Katie och The Work. Första steget är att fylla i ett formulär som heter "Döm din nästa". Sedan läser du igenom instruktionerna för formuläret och jobbar vidare med de sakerna du fyllt i i formuläret. Genom The Work kommer du upptäcka massa spännande saker hos dig själv!

Det finns flertalet underbara klipp på Youtube där Byron Katie kör The Work med olika personer på olika seminarium.

Samtalsterapi och The Work

Jag har ingen utbildning i Byron Katies teknik The Work, men mycket av hennes tankar och idéer är liknande det jag själv har med mig i min samtalsterapeututbildning. Om du vill ha hjälp att ifrågasätta dina egna tankars sanningar så hjälper jag dig gärna i en terapiprocess.

Inför en terapiprocess erbjuder jag alltid 20 minuter kostnadsfri konsultation över telefon för att du ska känna dig nöjd och trygg att gå in i en process tillsammans med mig.