Prioriterar du att göra en överenskommelse?

Prioriterar du att göra en överenskommelse?

I slutet av 2020 påbörjade jag en coachutbildning för att komplettera min verktygslåda. En sak som coachutbildningen har påmint och förstärkt hos mig är överenskommelsen.

I coachsamtalet handlar överenskommelsen ibland om det självklara som till exempel:
– hur många gånger ska vi träffas?
– hur ofta?
– vilka datum och vilken tid?
– vad händer om jag behöver avboka, blir försenad eller glömmer bort tiden?

Men det handlar också om en överenskommelse kring vad du som klient vill ha hjälp med, aka sätta för mål med samtalen.

Ju tydligare överenskommelse vi har tillsammans, ju bättre kommer samtalen bli och det kommer också bli lättare att uppnå målet när målet är tydligt för oss båda.

Om jag som coach eller terapeut försöker hjälpa dig framåt utan ett mål och överenskommelse kommer jag inte ha en aning om det verkligen hjälper just dig framåt. Utan en gemensam överenskommelse kommer jag göra ett antagande att du vill åt samma håll som jag ser som framåt. Att ditt framåt ligger i samma väderstreck som mitt framåt.

Och du som klient, vad händer för dig om vi inte har en tydlig överenskommelse? Du kanske kommer tycka att jag pushar dig i fel riktning, ställer orelevanta frågor och inte riktigt förstår dig? Efter x antal samtal känner du kanske att du inte fått ut det du förväntade dig?

Att uppmärksamma och prioritera det här under coachutbildningen har gjort att jag ser det här med överenskommelser lite varstans just nu. Eller ja, kanske snarare bristen på överenskommelse.

Så fort jag känner känslan av att ”hoppsan, det här blev inte som jag tänkt” eller ”vad hände här egentligen?” kan jag börja fundera på om det inte saknades en överenskommelse någonstans.

Några exempel:

Försöka hjälpa någon som inte vill ha hjälp

Känner du igen dig? Du lägger ner blod, svett och tårar för någon annans skull och SEN UPPSKATTAS DET INTE!??

Frustration-skrik
Visst kan det vara frustrerande när folk inte uppskattar din hjälp?

Om vi backar bandet här, innan du började hjälpa till. Fanns det någon form av överenskommelse? Eller var din impuls att hjälpa så pass snabb att du glömde bort att stämma av om personen verkligen vill ha hjälpen på det sätt som du genomförde den på?

Yes, I’m been there too! (Och kommer på mig själv då och då fortfarande)

Att hjälpa andra utan överenskommelse skulle vi med andra ord kunna benämna medberoende.

Att hjälpa andra utan en överenskommelse leder ofta till känslor av missnöjdhet, bitterhet och martyrskap inom oss.

”Här har jag minsann ställt upp och vad får jag tillbaka? Ingenting!”

Kanske har det hänt åt andra hållet också? Någon har försökt hjälpa dig fast du inte alls vill ha deras hjälp, råd och fixande i just den situationen?

Tänk om de frågat hur de kan hjälpa till och du istället fått välja hur och i vilka situationer de ska hjälpa till? Och du får ju såklart även möjlighet att tacka nej Om det finns en förhandling och överenskommelse i början.

Missförstånd i relationen

I min relation med Gabriel är vi väldigt bra på att kommunicera kring det som funkar bra, och det som funkar mindre bra. Det gör också att det finns utrymme att reflektera kring ”vad var det egentligen som hände där?”.

Vi har både en och två gånger insett att ”just det, nu har du tänkt en tanke och jag en annan och jag antog bara att vi hade samsyn här”. Det kan vara allt från småsaker som om vi ska äta middag tillsammans eller var för sig eller större saker som hur mycket tid vi ska tillbringa tillsammans på en semestervecka.

I stort sett alltid går det att backa bandet och inse att ”just fan, nu missade vi överenskommelsen igen”.

En sån enkel sak som om vi ska äta middag tillsammans eller var för sig kan bli komplicerat om vi inte kommer överens med varandra innan.

Tack vare att vi blir bättre på att lokalisera det här kan vi också snabbare komma på oss själva och justera tidigare. Vi behöver inte längre ha våra samtal om det här efteråt utan kan även ta upp det när det uppstår och justera så det faktiskt blir en överenskommelse och inte bara varsitt antagande med två missnöjda parter efteråt.

Kalla det vad du vill

För dig kanske det inte känns rätt med ordet överenskommelse, men gissningsvis hänger du med på resonemanget. Att saker och ting blir lättare om vi faktiskt kommunicerar med varandra och kommer överens om vilket håll vi ska gå åt (om vi vill gå tillsammans en bit).

Visst skulle det vara rätt skönt om vi lite oftare faktiskt fokuserade på överenskommelsen innan vi gick in i saker.

”Vad förväntar du att du får med dig från dagens jobbmöte?”

…eller…

”Vad är dina tankar om kommande helg som vi är lediga tillsammans? Är det slappa i soffan eller stenhårt arbete i trädgården i ditt kikarsikte?”

Att samarbeta med Anna Vildkraft

Om du väljer att prioritera samtal, kurser eller program tillsammans med mig kan jag garantera att det är en tydlig inledning innehållandes en överenskommelse kring vart du vill att det du investerar i ska leda. ”Vad vill du få ut av dagens samtal/den här kursen/programmet/utmaningen?” Det finns också alltid en avslutning där du får sammanfatta och känna efter om samtalet/kursen/programmet gav dig det du ville och vad du tar med dig framåt.

Till en början kan det kännas ovant om du inte är van att tänka i dessa banor, men det är värt det, jag lovar!

Vill du prova? Jag erbjuder alltid dig som ny klient 20 minuter gratis konsultation, där jag alltid inleder med att fråga dig vad du vill få ut av dessa 20 minuter.

KLICKA HÄR för att se lediga tider för 20 minuter gratis samtal.

Anna - Vildkraft

SER-terapeut & coach som hjälper dig hitta mod & tid att möta det som är du, dina känslor & behov.

Lämna ett svar