Jag var en sån där som presterade, hela-jävla-tiden. Jag fattade inte ens att det fanns ett alternativ till det.

Det var klart jag skulle bli den första kvinnan som blev stormarknadschef där jag jobbade innan jag blev 30, fast jag inte ens var på ett jobb jag egentligen ville vara på. (SPOILER ALERT: jag blev aldrig det tack och lov).

Det var klart jag skulle kriga på i ekorrhjulet, fast jag inte trivdes och fast jag inte riktigt visste vad jag ville.

En dag var det dags för utvecklingsarbete där jag hade mitt välbetalda mellanchefsjobb och jag hade möte med en kvinna från HR. Min chef visste att jag ”nån gång ville jobba med nåt annat” och hade berättat det för kvinnan.

Hon såg mig i ögonen.

– Vad väntar du på, Anna?

Frågan träffade precis där den skulle och jag började gråta. Frågan träffade min själ som längtade efter någonting annat.

– Jag kommer tillbaka på måndag. Gör nu inget förhastat Anna, vi pratar mer om det här då.

Vi gick ut från samtalsrummet och jag behövde inte vänta. Jag visste att det här inte var någonting att vänta på. Jag gick in till min chef och sade upp mig.

Men jag insåg också att mitt prestationsbeteende inte skulle försvinna automatiskt.

Den sommaren googlade jag terapi och fann SER-terapin och tre-stegsmetoden som har förändrat mitt liv och hjälpt mig skapa hållbara förändringar i mitt liv.

Jag hoppas få berätta den för dig.

Om du är öppen för den vill säga. Eller vill du fortsätta försöka prestera dig fri?

Med kärlek och värme,

Anna Vildkraft