– vad behöver DITT inre barn?
Mitt hjärta smärtar när jag läser om behaviorismen och hur delar av den länge låg till grund för hur vi skulle uppfostra våra barn.
Barn skulle inte få närhet av sina föräldrar och att bära ett spädbarn i famnen avfärdade John Watson som ovetenskapligt trams. Allt det här gick att läsa i en bok om barnuppfostran som kom ut 1928.
Visst är det tur att vi idag förstår och resonerar annorlunda? Visst är det tur att vi idag vet att närhet till andra människor är ett av våra behov?
Samtidigt är 1928 inte så länge sen... Inte mer än några generationer bort.
Hur fick du dina behov tillgodosedda när du var liten? Kan du se mönster och samband i förhållande till hur du tar hand om dina behov idag? Kanske finns det mönster kring hur du låter eller inte låter andra ta hand om dina behov?
Om vi är uppvuxna med föräldrar som har haft svårt att ta hand om sina egna behov har vi inte fått möjlighet att spegla och lära känna våra egna behov. Utan spegling har vi svårt att förstå och ta hand om våra känslor och behov.
Våra föräldrar kan på olika sätt försvårat för vår speglingen genom frånvaro (fysiskt och/eller psykiskt). Olika orsaker till denna frånvaro kan vara alkohol, depression, aldrig hemma på grund av jobb, dödsfall, andra sjukdomar osv.
Men vi behöver inte vara offer för det som hände i vår barndom resten av våra liv. Genom att lära känna våra behov och känslor på nytt kan vi hitta tillbaka till det vi kunde ha lärt oss tidigare i livet. Vi kan genom att se och bekräfta oss själva bygga en starkare självkänsla och låta vår inre röst bli starkare och tydligare än vad den fått tillåtelse och trygghet att vara tidigare.
Vi kan också lära oss att förstå att vår nuvarande livssituation inte har en verklig koppling till barndomens dynamiker. Vi kan lära oss att även om situationer i nutid triggar gamla känslor så är vi inte lika sårbara som vi var när vi var barn. Vi kan på olika sätt agera annorlunda och stå upp för oss själva på ett sätt vi inte hade frihet att göra som barn.
