Att våga kommunicera vad du vill

"Be careful what you wish for, you'll never know who will be listening" - Terry Pratchett

För tre månader sedan så skrev jag en liten bucketlist, ett inlägg om 9 saker jag vill göra innan jag dör. I det inlägget kan vi bland annat läsa om att jag var nyfiken på att lära mig mer om hästar och att få prova på att rida.

- Bekanta mig med hästar och lära mig att rida. När jag var liten var hästar extremt farliga och det var inte någonting en kunde syssla med på fritiden (i föräldrarnas tycke alltså, eller kanske framförallt pappas). Idag förstår jag att denna filosofi var baserad på okunskap och jag kan också förstå att våra ekonomiska situation inte direkt skulle haft utrymme för det. Idag styr jag själv över mina intressen och prioriteringar och att lära mig rida är någonting jag kommer göra i framtiden, inte denna termin och troligtvis inte nästa heller, men vem vet, om ett år kanske?

Föga anade jag att denna möjlighet skulle komma så snart. Jag kommer inte ihåg om det var några dagar eller kanske några veckor efter att jag hade publicerat inlägget som jag pratade med en av mina närmaste chefer på mitt extrajobb och hon bjöd in mig till en ridtur på islandshästar där hon brukar rida regelbundet. Hon hade läst min lista på bloggen och jag blev både lite förvånad och glatt överraskad över hennes inbjudan. Det bästa med det hela var att det inte bara blev någonting som vi pratade om att det skulle bli av någon gång i framtiden, vi bokade också ganska snart ett datum!

Det datumet som blev inbokat var förra söndagen och det var verkligen intressant och kul att bli en erfarenhet rikare och att få bocka av en punkt på min lista! Jag trodde jag skulle vara nervösare, men kände mig lugn nästintill hela resan. Var lite pirrigt nervös när jag hoppade upp på hästen och funderade då en kort stund på hur jag skulle hålla mig kvar, sen hittade jag en bra balans och började känna mig mer trygg på hästryggen. Under ridturen fick jag testa skritt, tölt och små små inslag av galopp. Och lite obekväm trav (haha) innan jag fattade hur jag skulle hantera tölten rätt. Att rida vill jag verkligen testa igen!

Det bästa vi kan göra för att få det vi vill är att våga kommunicera vad vi vill. På baksidan av min almanacka tryckte jag orden "det är faktiskt bara jag som kan veta vad jag vill" när jag beställde den i somras. Hur självklart det än må vara att personer runt omkring oss inte är tankeläsare så hamnar vi ändå hela tiden i situationer där vi (omedvetet?) tror att de är det. Jag är inne i en period där jag hela tiden kämpar och försöker bryta mina mönster och faktiskt berätta vad jag tänker, tycker och vill. Även om det ibland kan sitta väldigt långt inne och att det många gånger är obekvämt att uttrycka mig så överträffar resultatet hela tiden den känslan. Det är så värt det! Mina relationer fördjupas och jag börjar mer och mer förstå och ta till mig att jag är en del av en gemenskap som jag genom livet trott och känt att jag står utanför. Det som faktiskt har handlat om att jag själv inte släppt in någon i MIN gemenskap.

Så ja, den där listan jag skrev för tre månader sedan börjar nästan bli lite läskig. Fast läskig på ett bra sätt, för saker händer och blir verkliga. Jag blir medveten om mina inre begränsningar och låser upp mer och mer. Jag har börjat spåna på möjligheter att skapa retreats/workshops inför 2017. Och det kan vara så att den sista punkten också blivit sann, än så länge är det så pass nytt så det känns lite väl privat att skriva om här på bloggen. Men omtumlande och härligt, ja!

Tror du också ofta att andra människor är tankeläsare? Kan du bli bättre på att våga kommunicera vad du vill? Vem vet, det du önskar och vill kanske går i uppfyllelse...