Min kompis Kim och jag har funnit varandras skrivarintresse och utmanar numera varandra genom att ge oss var sitt tema att skriva en novell om. Temat ger vi varandra på torsdagar klockan 17.00 och resultatet ska vara klart på söndagar klockan 17.00. Spännande utmaning att sätta lite press på skrivandet och se vad ens fantasi kan åstadkomma av en mening eller ett ord.
Förra veckans produktion kommer här...
THE DANCING QUEEN
Hon älskade att göra sig i ordning och förbereda sig. Känna kroppen förvandlas och göra sig redo för uppdraget. Kvällen och natten var den allra tacksammaste tiden för henne. Nästan så att allting gick lite för enkelt. Med lite alkohol i kroppen blev alla så mycket mer mottagliga offer. Fredag och lördag var egentligen en enda dans på rosor.
Hon dansade alltid fram genom mörkret, med stövlar glänsande svarta och klackar smala som stiletter. Klänningen var alltid noga utvald och anpassad till hennes slimmade figur. Hon aktade sig för att ta sig före med någonting alltför tidigt på kvällen. Det brukade bara bli fånigt, desperat och inte alls lika effektivt. Istället valde hon att hålla sig i skymundan, spana och bara välja ut sina offer i tystnad. Ibland valde hon ut några stycken, ibland förstod hon att hon valt ett svårfångat offer och lät kvällens antal stanna vid ett.
Hon älskade att se de förväntade ansiktsuttrycken när människorna ramlade in. Vissa lite reserverade, andra mer utåtriktade och sökande. Vissa i kompisgäng, andra i tvåsamhet redan från början. Den gemensamma nämnaren brukade i alla fall vara att de var uppklädda, fixade och fulla av förväntningar att ha en rolig kväll.
Hon visste precis när stämningen började bli den rätta, hon kunde lukta och känna sig till den även i sömnen. Musiken dunkade högre, blickarna på dansgolvet var mer sökande och desperata och dansen allt hetare och intimare. Med graciösa, svävande steg på sina höga klackar brukade hon ta sig ut på dansgolvet. Dansa sig ett varv genom myllret. En hand på någons axel, några sekunders för lång ögonkontakt med ett par blå eller ett oskyldigt andetag i närheten av ett öra. Det enklaste sättet var att ställa sig lyhörd och känna in vilka känslor som strömmade på dansgolvet. Att hitta en smula ensamhet, avundsjuka eller nyfikenhet gjorde offret så mycket mer mottaglig. Att utnyttja spåren av gårdagens gräl om någon småsak var nästan att gå över gränsen och göra det hela till en barnlek.
Hon älskade att se hur blicken så smått började svartna. Ibland verkade de reda ut det efter att de gett varandra några extra minuters uppmärksamhet. Ibland drog den ena utav dem sig undan, kanske för att försöka att inte ställa till med något drama i onödan, kanske för att bearbeta känslorna på avstånd. Den största tillfredsställelsen fick hon dock när det blev stor dramatik utav det hela. Hon brukade inte höra vilka ord de sa till varandra, men hon avläste känslorna genom deras intensiva ansiktsuttryck som hon lätt kunde urskilja på håll. I bästa fall sprang någon utav dem ut från krogen med tårarna hopplöst rullande nerför kinderna.
Vissa kallade henne Svartsjukan. Andra kallade henne relationsdöden.
Hon själv föredrog att kalla sig The Dancing Queen.
