"Åh, jag har så dåligt lokalsinne"
Hur ofta berättar vi egentligen för oss själva och för vår omgivning om våra mindre bra egenskaper? Jag tycker mig höra dessa negativt laddade meningar mest varje dag, framförallt från andra, men också från mig själv. Det hjärnan och våra ord säger blir till slut sanning och ger oss aldrig någon möjlighet till förändring och förbättring.
Det är inte helt enkelt att ändra ett invant beteende och mönster. Att från en sekund till en annan bara sluta med sina negationer är nästintill omöjligt. Mitt allra enklaste tips är att bara medvetandegöra dina negationer. När du kommer på dig själv att ha tänkt eller uttalat något om dig själv i negativ riktning, prova att omformulera dig.
"Jag kan utveckla mitt lokalsinne!"
Ge dig själv chansen att förbättra dig på de sakerna som alltid följt med dig som negativa egenskaper. Första veckorna kan det räcka att bara omformulera och korrigera dig själv i rätt riktning. Tillåta dig själv att vara snäll och positiv mot dig själv.
"Jag kan mer än vad jag tror!"
Låt denna förändring i tanke och beteende bli en ny god vana. Beröm dig själv när du omformulerar meningar, antingen högt inför andra, men också tyst för dig själv. Var medveten! Fokusera på just ett område där du vill ha förändring eller helst av allt, låt denna medvetenhet följa med dig i allt du gör.
"Jag tillåter mig själv att tro på min förmåga!"
Efter några veckor, kanske en månad eller så, när detta beteende och mönster blivit en del av dig själv och en god vana så kan du börja med andra saker som gynnar din förändring. Vad kan du göra för att medvetet bli bättre på det du kan utveckla? Kan du börja träna upp ditt lokalsinne? Kan du försöka vara lite mer medveten när du går runt i din omgivning, kanske lägga märke till nya saker som göra att du hittar bättre? Någonting som jag hör nästan dagligen är "jag har så dålig koordination". Hur kan den bli bättre? Kanske kan du välja ut EN övning i taget istället för att fokusera på en hel serie av rörelser? Sakta men säkert kan även Du bli bättre på Dina utvecklingspotentialer!
Sist men inte minst, din hjärna ser inte ordet "inte" när du försöker intala dig någonting. Om du hela tiden säger, "jag ska inte äta godis", så kommer din hjärna bara tänka på godis. Kommer du ihåg klassikern från Sällskapsresan? "Jag är inte rädd, jag kan flyga". Ska vi göra om den till någonting som hjärnan faktiskt förstår?
