Jag knackade lite lätt på den låsta dörren, var inte helt säker på att det var inne på rummet han befann sig. Fick ganska snabbt svar på min fråga när jag hörde låsvredet vridas om och dörren öppnade sig. När han såg att det var jag så sken hans gamla ansikte och kropp upp som en femårings på julafton och jag drog en lättnadens suck, han kände igen mig idag också. Det känns alltid lite i maggropen innan jag ska hälsa på, hur kommer det vara idag? Vet han vem jag är? Vilka minnen kommer vi prata om vid just detta tillfälle?
Jag har en termos med kaffe och lite kaffebröd med mig i korgen. Korgen som står på en stor banankartong.
– Oj, vad du har med dig mycket grejer idag? säger han sådär som bara farfar gör.
Jag förklarar att jag hittade lite saker som jag tänkte att han skulle kunna behöva. Det märks att han blir glad, men snäll som han är så har han svårt att bara ta emot någonting, han är van att slita för brödfödan. Jag försöker hitta vettiga sätt att förklara att det är hans egna saker jag har med mig, för jag får dåligt samvete över hans tacksamhet.
– Vi är kusiner va? säger han när vi börjar sippa på kaffet.
Jag nekar lite snällt och säger att han är min farfar och jag är hans barnbarn. Han säger okej, men jag tror inte riktigt att han förstår vad jag menar. Det gör mig ingenting, jag är bara så glad över att han överhuvudtaget känner igen mig, blir glad över att jag kommer och han benämner mig ju faktiskt med rätt namn.
Idag ser han lite tröttare ut än vad han gjorde sist, men han är samtidigt mer tillfreds med tillvaron. Han verkar ha accepterat att han bor här nu och ursäktar sig för att han inte har hunnit skaffa så mycket saker än.
– Vad synd att jag inte har någon säng till dig så du kan ligga kvar, säger han plötsligt och lite förtvivlat.
Jag gör ett nytt försök att hitta på en bra version på att jag ska sova i hans gamla hus, men råkar använda fel namn på huset och han missförstår vilket hus jag menar. Vi börjar istället prata om hans mor och vi kommer fram till att jag ska åka hem till henne och hälsa på och kanske sova över där. Det är alltså min gammelfarmor vi pratar om som tyvärr gick bort tre månader innan jag föddes.
Jag börjar plocka med ramarna och fotografierna som jag hade med mig. Vi tittar på dem och jag tror faktiskt att vi minns tillsammans. Han benämner dem på korten med namn i alla fall och tycker det är konstigt att vissa av personerna inte hört av sig på länge. Jag sparar det bästa kortet till sist. Farmor och farfars bröllopsfoto. De är så otroligt vackra och farfar måste ha varit stiligast i hela omnejden på den tiden.
Farfar minns. Farfar säger att det är han och farmor på fotografiet. Några sekunder senare syns det att han funderar och jag vet vad han funderar på. Jag vet vad nästa fråga kommer handla om. Han undrar var farmor är och att det var väldigt längesen han hörde någonting ifrån henne. Försiktigt säger jag att hon gick ju bort för några år sedan. Hans blick blir ledsen och lite simmig, men han verkar minnas när jag berättar det.
– Att missta henne var en stor förlust och oj, vad jag sörjde henne. Jag drömmer fortfarande om henne ibland och då drömmer jag att hon är tillbaka hos mig, sen vaknar jag och kudden är alldeles blöt.
Hans röst brister nästan lite när han pratar om henne på det här sättet. Mina tårar bränner under ögonlocken och snart struntar jag i att hålla tillbaka dem. All nostalgi, alla minnen och all saknad som byggts upp senaste veckorna i huset väller fram och jag tror både jag och farfar fäller några tårar. Även fast mina är störst och flest. Farfar gråter nog inte speciellt ofta.
Min farfar är inte 100 % som den han en gång var, men jag är så otroligt tacksam för att det finns så mycket kvar av honom där inne. Jag har hört det berättas så många gånger att jag inte vet om jag minns det eller bara vet det. Jag var i alla fall liten och kunde inte sova. Farfar bar mig alltid in och ut genom alla rum i huset, jag pekade och han gick, min snälla, snälla farfar.
Idag sa du att du vill köpa en TV till ditt nya hem. Imorgon är det jag som bär upp en TV till dig och ditt nya boende.
Kärlek <3
