Jag har precis läst sista boken i serien om de sju systrarna och Pa Salt av Lucinda Riley. Helt sjukt att jag på 11 dagar läst mer än 2,5 bok i den tjockleken som dessa böcker är. Har tyckt om alla böckerna, men de två sista var ännu ett snäpp högre på sträckläsningsskalan. Det jag nu sitter och tänker på såhär efter att jag fått varit med på dessa äventyr som dessa böckerna bjuder in till, är det här med att skriva sin egen historia.
Det är lätt att läsa skönlitteratur, eller bibliografier, och tänka att någon annan haft ett så intressant liv och inte förstå att vi själva också har en historia att berätta. Det är först när vi tar berättarperspektivet i vårt egna liv som vi kan se helheten och omfattningen av vad vi faktiskt är med på. Och kanske vilka sammanträffanden som lett till helt osannolika och avgörande händelser i våra liv.
Jag tänker till exempel på en händelse i mitt egna liv, när jag träffade en kompis från gymnasietiden för att han var och hälsade på en kompis i hemstaden. Jag hade inte träffat honom på typ 10-15 år och han var här och hälsade på en annan kompis som han hade lärt känna i Stockholm. Den här kompisen hade han i sin tur stött på på vägen hem från krogen och av en slump bytt telefonnummer med för ett antal år sedan. Minns inte alla detaljer i den historien, men det var små detaljer som sen ledde till att de tog kontakt och blev kompisar. Och utan att denna vänskap hade blivit av så skulle inte min klasskamrat från gymnasiet varit i Örebro och skrivit den där Facebook-uppdateringen just då som ledde till den där ölen den gången. Som sen ledde till att jag besökte Pride i Stockholm och sen bestämde mig för att flytta dit, en tanke som jag hade tänkt några månader tidigare men också hunnit lägga åt sidan.
Jag tror det är bra för oss att någorlunda regelbundet ta oss en stund och reflektera, eller ta det där berättarperspektivet i vårt egna liv. Att ställa oss lite utanför och berätta vår historia. Ibland kanske det betyder att vi berättar det så andra får ta del av historian, men ibland räcker det med att du berättar historien för dig själv.
Det är en stor anledning till att jag försöker hålla i de här månadssammanfattningarna här på bloggen. Kanske inte för att först och främst berätta min historia för dig som läser, men för att jag ska kunna läsa min egen historia och minnas. Och genom att jag skriver det publikt blir det på något sätt lättare för mig att det faktiskt blir av.
Juni blev en månad med till en början lite sämre väder än maj, men för egen del känns det som vanligt som att jag ändå minns det fina vädret och nyttjat mindre fint väder till annat som behövts göras. Jag inledde juni med ett dansbesök i Skultuna Lagår'n utanför Västerås och gick på non-stop-dans i Brunnsparken dagen innan nationaldagen. Sen följde vi med två vänner på en vandringsetapp på Bergslagsleden mellan Ånnaboda och Suttarboda. Och bakade hemmagjord pizza med två andra vänner.
Sen var det hög tid att se till att få lite jobb gjort och färdigställa lite projekt så att jag kunde ta våra två veckors semester. Vi hann också gå på lägenhetsvisning för mamma som inte kommer kunna flytta tillbaka till sitt hus efter fotamputationen på grund av att bostadsanpassningen inte blev godkänd.
Sen inleddes semestern med att överraska en vän som fyllde 50 år, och det blev verkligen en himla fin gåva till henne. Att samla vännerna och överraska på det sättet. Och på tal om böcker så läste jag en annan bra bok under maj/juni och vi hade bokcirkelträff för den i början av semestern också. Boken vi läste var Annika Norlins bok Stacken, den gillade jag också väldigt mycket.
Trots semester så jobbade jag i början av vecka 25 tillsammans med min vän Maria på Hjärnvilja. Något som inte känns så mycket som jobb eftersom vi samtidigt får umgås och avhandla vad som händer i livet just nu.
Sen blev det drygt ett dygn i sommarstugan innan vi skulle fara ner till västkusten och fira midsommar tillsammans med sambons syster och hennes familj. Det var tredje året i rad som vi firade tillsammans med dem där. Himla trevligt och även kul att vi kan ta med katten Alfons dit och ha honom springa fritt där.
Sista semesterveckan hade vi några lugna dagar i sommarstugan innan vi tog med husvagnen och åkte upp till Grythyttan och åt god fyra-rätters-middag, gick på Loka Brunns vattensalong och sov sedan en natt i Kilsbergen.
Saker jag är tacksam för
Att jag mentalt hade svårt att fatta att det bara var midsommar. Det kändes som jag redan hade upplevt en hel sommar och så hade den knappt börjat. Det är jag väldigt tacksam för, för en vanlig "mardröm" jag har haft tidigare i mitt liv är att jag upptäcker att det är typ september och hela sommaren är över. Känns skönt att jag numera lever ett liv där verkligheten är mer som denna och att sommaren inte längre svischar förbi innan den ens har börjat.
Saker jag är nöjd med
Jag känner mig nöjd över att jag har kunnat varva ner och koppla bort under denna semester. Jag har jobbat extremt lite (vilket inte alltid är en självklarhet för en egenföretagare) och jag har i perioder under semestern också minskat min mobiltid väldigt mycket (kanske tack vare min bokslukarperiod, hehe).
Jag är också nöjd med semesterplaneringen för denna period. Trots att vi bara hade två veckor ledigt nu (och två veckor senare i augusti) så känns det som att vi varit lediga läänge. Vi har haft en bra balans mellan bokade aktiviter/resor och att få tid att landa i sommarstugan mellan varven. Långt ifrån fullbokad semester, samtidigt har vi hunnit göra och uppleva mycket. Denna punkt skulle också passa fint under tacksamhetsrubriken såklart!
Saker jag ser fram emot
Jag ser inte fram emot själva flytten och allt jobb med att sälja mammas hus, men jag ser fram emot att hon ska få flytta till sin nya lägenhet och att vi kan ge henne gåvan av att rensa ur väldigt mycket saker och skaffa henne en bostad där hon kan få njuta av att ha det fint inrett och mer ordning och reda. Och utifrån hur jag ser på det också få möjlighet att starta om lite grann i livet och klippa bandet med det förflutna och huset som har inneburit ganska mycket jobbiga saker genom åren.
