En sådan där kvällsom en bara vill skriva ner alla vackra ord som en vet och känner till. Fast det är svårt att veta om det är vackra eller hemska ord som en vill skriva då det är så mycket som far omkring i både kroppen och huvudet. Det är i alla fall sommar. Det är i alla fall snart semester. Det finns så otroligt mycket att vara tacksam för. Och jag är tacksam. Det är jag verkligen.
Jag vill skapa någonting. Jag känner kreativiteten flöda genom både kropp och själ när jag sitter på vår fina balkong denna underbara sommarkväll. Jag låter fingrarna spela över tangentbordet och vet egentligen inte ens vad jag skriver. Precis som jag låter fingrarna spela och dansa över tangentbordet så låter jag hjärnan dansa lika fritt. Troligtvis är det hjärnan som skapar dansen som fingrarna dansar. Jag tror inte riktigt på att det skulle vara fingrarna som improviserar.
Jag tycker oftast att ett annat språk är svårt att ta till sig och naturligtvis är det svårare att se nyanser i ett språk som inte är ens modersmål. Ibland kanske det också just därför kan vara lättare att uttrycka sig på ett mer främmande språk, ibland behöver inte orden vara lika svåra att få ur sig då.
Fantiserar om en längre resa för att utveckla andra språks nyanser. Att våga uttrycka sig även om språket inte är ett modersmål. Vem dömer dig om du säger någonting på ett litet knasigt sätt, egentligen? Fantiserar om friheten en längre resa skulle ge. Njuter av vardagens trygghet och rutiner.
Just nu känns livet precis så behagligt som det bör vara. Nu håller jag i den känslan en stund till.
Sommar. Semester. Frihet. Njuta. Drömma. Solsken. Ögonblick. Älska. Ljuvlig. Magi.
”Just because it burns, doesn’t mean your gonna die” – Pink, från låten Try.
