Det började redan i tonåren. Det gick inte riktigt att förklara varför den nuvarande relationen behövde avslutas. Ett försök till förklaring var att det kanske inte fanns tillräckligt mycket känslor och vilja kvar. Samtidigt som sanningen om en ny partner i antågande inte riktigt tordes komma fram. Mellan 15-25 års ålder fanns det alltid en fast partner, men inte samma. Däremot bar det hela tiden raka vägen in i någonting nytt, nästan alltid innan det förra blivit avslutat.
Och den där svartsjukan, det var väl någonting en skulle känna, annars älskade en inte? Det skapades en illusion kring det, en känsla som låtsades vara svartsjuka, men det var mer en fasad och ett spel. Kanske söktes det äventyr. Kanske söktes bara någonting annat.
Att önska att en mött någon längst vägen som förstod mer än en själv och de runt omkring är ju rätt onödigt att tänka på, det som är det förflutna är det förflutna. Denna någon kunde i och för sig ha fått förklara att livet och relationer inte alltid måste sträva efter att vara precis som alla andras. Det finns alternativ när normen skaver och inte passar. När normen är som en för liten overall som inte går att få av sig så finns det faktiskt andra vägar att gå. Det finns ord och termer att använda, en måste inte vara precis som alla andra.
Tänk ändå om det dykt upp en person redan i unga år som kunde berätta om livet i nya termer och ord, en person som kanske kunde förklara. Förklara att allting inte måste vara precis så som alla andra säger att det behöver vara. För varje dag som går blir det lättare att hantera normbrytandet, men vet inte riktigt vilka ord som ska användas, vilka ord som får mig att känna mig bekväm. Det behöver inte stå inristat i pannan vem vi är och vad vi står för, men det kan vara skönt att andra förstår att en väljer själv, att det här är det livet en passar bäst in i. Jag väntar inte på personen som jag ska leva resten av livet med. Jag träffar personer som berikar mitt liv. Ibland är vi vänner, ibland är vi partners och ibland har vi en kort kärlekshistoria.
Jag väljer fortfarande mellan vilka ord som bäst beskriver det hela. Bäst hittills är flersam.
