Veckans novell – Pannkaksfrukost

Äntligen är det dags för lite novellskrivande! Förra söndagen fick jag ett tema av Kim och novellen skulle egentligen varit inlämnad igår. Trodde nästan inte det skulle bli någon novell på detta tema, men så fick jag en idé i morse när jag borstade tänderna och ikväll när jag åkte pendeltåg hem från träningen så blev den nedskriven. Att åka tåg är verkligen min absolut bästa inspirationskälla!

Hej!

Mitt namn är Mio och jag är 11 år gammal. I vårt kök just nu står Sebastian och lagar pannkakor. I badrummet står hans pojkvän Morgan och borstar tänderna, han ska snart åka iväg och jobba. Jag tror att han brukar plocka upp bananer, äpplen och sådant där på helgen. I sovrummet på bottenvåningen ligger säkert Sara och hennes pojkvän Lars fortfarande kvar i sängen, det brukar de göra på lördagsmorgonen. Det börjar lukta gott från pappas pannkakor, hoppas det serveras grädde och hemmagjord hallonsylt till dem idag. Det är godast tycker jag.

Igår på biologin i skolan så pratade vi om familjer, väldigt mycket mamma, pappa och barn. Jag förstår inte riktigt grejen med det hela. Visserligen har jag en mamma och en pappa, men det spelar inte så stor roll. Jag älskar Morgan och Lars lika mycket som mina föräldrar, eller de är också mina föräldrar. Alla fyra har alltid funnits där för mig. Om Sara till exempel har jobbat sent så har det alltid funnits någon annan som tar hand om mig efter skolan. Sara brukar inte säga någonting högt till mig, men jag har hört hur hon oroat sig inför de andra om jag skulle kunna bli mobbad i skolan bara för att vi inte är som de flesta andra familjer. Jag brukar försöka säga till henne att hon inte behöver oroa sig, jag är stolt över min familj och det är många i min klass som brukar säga att de också skulle vilja ha fler nära vuxna i sin familj.

Om en liten stund kommer min bästa vän komma över. Min bästa vän och jag brukar prata om allting och vi börjar alltid våra helger tillsammans med en pannkaksfrukost hemma i vårt kök. Det brukar bli att hela familjen och min bästa vän samlas i köket innan alla försvinner iväg på dagens bestyr. Morgan brukar komma inspringandes och ta en pannkaka i handen, “en to-go” brukar han kalla det. Innan han äter den på springturen till jobbet så brukar han alltid pussa oss allihop hejdå i pannan. Fast Sebastian får en på munnen. Sara brukar vara sist upp med sitt morgonrufsiga hår på huvudet och sin ljusblåa urtvättade morgonrock tätt lindad runt kroppen. Morgonrocken som Sebastian skäms lite för och tjatar om att hon ska slänga och köpa en ny. Lars brukar gömma sig bakom morgontidningen på sin iPad. Ibland läser han högt om det är någonting som hänt i världen som han tycker jag ska ha koll på.

Det är slutet av augusti, himlen är vackert blå och solen strålar in från mitt sovrumsfönster. Sebastian, jag och min bästa vän ska åka ner till sjön som ligger några kilometer hemifrån och troligtvis ta säsongens sista dopp. Eller ja, Sebastian säger att det är årets sista dopp, men jag hoppas det fina vädret håller i sig och att vi kan bada många gånger till. Jag tror att Sara och Lars ska handla födelsedagspresenter till mig, de såg så hemlighetsfulla ut när de frågade om jag kunde vara med Sebastian idag. Jag fyller faktiskt tolv år om några veckor. Kanske följer Lars flickvän med också, jag tycker mycket om henne också, vi brukar prata fotboll med varandra.

Nu ropar pappa nerifrån köket att pannkakorna är klara. Jag tror jag ser min bästa vän komma gåendes nere på vägen, ska ta och springa ut och möta upp. När jag tittar på kortet på min stora familj bredvid sängen så kan jag inte låta bli att le och njuta av lyckan och kärleken jag känner. Jag är lycklig och glad över att min familj inte är som alla andra.

Lämna ett svar