Onsdagsnovellen – Barnvakten

Förra veckan fick jag temat "Barnvakten". Ett tema som jag vid första anblicken tyckte verkade som ett riktigt bra och spännande tema. Men det blev ett tema som jag höll på att ge upp på. Satt långt efter 17.00 i söndags och försökte värka fram någonting. And here are the results...

---------------

I den vita spjälsängen som de köpt ett halvår tidigare på IKEA låg deras lilla mirakel och snusade sött. Hennes hud sådär mjuk som bara babyhud kan vara och på hennes huvud fanns det ett fåtal mörka hårstrån. Den mörka hårfärgen hade hon ärvt av sin stiliga far som nu stod och beundrade henne, samtidigt som han höll en öm arm om hennes mor. När hon sov såhär tyst och sött vågade hennes föräldrar knapp andas, de kunde inte förstå att det var sant. Hur hade de tillsammans kunnat skapa denna lilla varelse?

Vägen till miraklet hade inte varit helt rak och smärtfri. I ett antal år hade de försökt att bli med barn. Två av gångerna hade slutat med missfall och de hade varit nära att ge upp helt flera gånger. Hopplösheten de hade känt efter andra gången var extremt stor. Under tredje graviditeten hade de gått som på nålar och inte riktigt vågat hoppas på att det verkligen skulle gå bra. Men det gjorde det.

Människor i deras omgivning påtalade ofta vilket perfekt par de var, de passade verkligen för varandra. Året de fyllde nitton år hade de träffats på en fest via gemensamma vänner. Tio år hade passerat sedan dess och de hade varit oskiljaktiga sen den där första träffen.

Den lilla började oroligt röra lite på sig i sängen. Hon hann knappt slå upp sina bruna ögon innan hennes mor var där och lyfte upp henne i en varm och kärleksfull famn. Hennes mor drog en ljudlös suck och kunde inte för sitt liv förstå hur hon någonsin skulle kunna lämna ifrån sig denna fantastiska varelse i framtiden till en barnvakt.

--------------

Kort och eh... söt.