Onsdagsnovellen: Ett urdrucket glas

  • Inläggsförfattare:
  • Inläggskategori:Novell
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer
  • Lästid:6 minuters läsning

Detta tema är nog det första temat som jag ganska snart fick en klar idé om hur jag skulle använda det. I stort sett var novellen redan skriven på söndag morgon, i alla fall i mitt huvud. Det enda jag behövde göra i söndags var att få ner den på pränt och fixa utfyllnaden runt handlingen. Som vanligt får ni väldigt gärna lämna feedback på både språk, handling och eventuella lösa trådar som ni inte reder ut. Tack på förhand!

”Mobilen ringde, samtidigt som hon såg vem det var ifrån så sneglade hon på klockan. Det var lördag och klockan var efter 16. Hon tryckte på ljudlös och lät samtalet ringa ut. Det var längesen nu som han hade ringt, hon blev nästan förvånad över att det var han. Men med tanke på tidpunkten och dagen så hade hon ändå inte svarat. Hon orkade. Ville inte. Hon gick fram till det röda boxvinet som stod på diskbänken och hällde upp ett glas vin till sig själv istället. Ville bara försvinna in i dimman. Slappna av och glömma. Fly iväg från verkligheten.

Hon var sju år och det hände inte lika ofta då. Hon tyckte det var roligt, det var annorlunda. Han visade upp en mjukare sida än vad hon var van vid. De pratade, eller han pratade, massa. Han berättade minnen från förr och spelade musik. Hon lyssnade och fick vara uppe senare än vanligt. Han var annorlunda, inte lika hård och avvisande som efter en lång dag på jobbet. Det var tillfällen som denna som han berättade om hur värdefull hon var, hur stolt han var över henne och hur mycket han faktiskt älskade henne.

Vinglaset tömdes och hon svalde den sista klunken girigt. Det började redan ge effekt. Rastlösheten och rotlösheten släppte, hon kunde återigen slappna av och njuta av att bara vara. Hon reste sig upp från köksbordet, suckade lite åt röran i den lilla ettan som hon bodde i och närmade sig diskbänken igen där vinboxen stod. Satte vinglaset under kranen och lät det fyllas upp.

Bara några år senare hände det allt oftare. Det som förut var någon helg i månaden utökades och varje helg blev mer en regel än ett undantag. Det som förut var ett nöje blev numera en flykt från någonting hon inte visste vad. Hon fick svårare och svårare att veta vilket ben hon skulle luta sig mot. Skulle hon lita mer på honom? Eller mer på henne? Hon kände så stort medlidande för dem båda och när de bråkade gjorde det så ont i hennes tonårshjärta. Hon tog alltid automatiskt parti för den som för tillfället kändes mest orättvist anklagad.

Hon tog med sig ett välfyllt vinglas till vardagsrumsbordet där datorn stod. Startade datorn och började spela musik. Hon slösurfade runt på några sidor i ett försök att underhålla sig själv. Men lutade sig sen tillbaka och alla minnen sen förr blev återigen väldigt tydliga och levande.

Första gången hon såg ölglaset en vardag mindes hon dock inte, det bara började hända även då. Det smög sig på så pass att det var svårt att förstå hur konstigt och fel det egentligen var. De hade alltid försökt dölja ölglasen om grannarna hälsade på spontant. Hon insåg inte att det var ett ganska lustigt beteende förrän flera år senare. Det var den tiden då stunderna där föräldrarna verkligen var sams, var få, men hon själv njöt verkligen av dem och tyckte där och då att allting var fantastiskt, de var faktiskt en familj, någonstans fanns det fortfarande hopp.

Tröttheten slog emot henne som en vägg där hon satt i soffan. Hon ställde det urdruckna glaset på bordet. Funderade en stund och såg att klockan inte hunnit bli alls mycket. Det var ju faktiskt lördagskväll, vore dumt att somna redan nu. Hon reste sig upp ur soffan och vinglade till. Om det var vinet eller tröttheten visst hon inte riktigt. Hon lät vinboxen fylla upp ytterligare ett glas vin. Någonstans fanns tankarna på att hon drack för mycket, men hon lät ruset skjuta dessa tankar åt sidan och njöt istället av den mjuka känslan i kroppen. Det var få stunder i veckorna som hon kände sig så tillfreds med livet som efter ett par tre glas vin.

Hur det gick för honom nu visste hon inte riktigt. Hon funderade på varför han helt plötsligt hade hört av sig idag. Det var rätt längesen hon hade börjat ignorera hans telefonsamtal som kom allt oftare enbart på fredags- eller lördagskvällarna. Hon tröttnade på att aldrig veta vilket tillstånd han befann sig i när han ringde, men hon hörde direkt om ölen var påbörjad, om det så bara var det första glaset som var urdrucket.

Dagen efter var det tankeverksamheten som vaknade först, innan hon öppnade upp ögonen. Hon suckade åt sig själv när hon kände igen den där tunga, sega känslan i både kropp och huvud. Tungan som kändes som sandpapper i munnen och verkligen skrek efter vatten. Kanske var det därför hon hade vaknat? När hon slog upp ögonen såg hon vinglaset på vardagsrumsbordet. Det urdruckna vinglaset. Hon kunde inte dra sig till minnes hur många glas det hade blivit igår. Hon tänkte tankarna som så många gånger förr, hon borde verkligen inte hålla på såhär.”

 

Lämna ett svar