Har du någon gång funderat på den där väggen som alla pratar om? När kommer den egentligen? När den väl kommer, tar det bara helt plötsligt stopp då eller får man någon slags förvarning?
Jag var orolig för att man skulle gå in i väggen om man jobbade för mycket. Jag tänkte ibland med skräckblandad förtjusning på att starta ett eget företag, jobba mycket och verkligen brinna för det jag gjorde. Men kunde ändå inte låta bli att fundera lite på om det med tiden automatiskt skulle innebära att man går in i väggen. För att arbeta för mycket det har man ju hört ska vara farligt och brukar sluta med att väggen så småningom dyker upp.
Jag tror att man ser väggen innan den dyker upp om man är uppmärksam. Om du kan se tecknen som står vid sidan av vägen som leder mot väggen. Men på vägen dit är du troligtvis alldeles för upptagen för att kunna läsa dem på rätt sätt. På vägen dit är du alldeles för upptagen för att göra dig oumbärlig. Du ser bara hur alla andra inte skulle klara sig utan dig. Du tänker, bara lite till, sen kommer allting bli lugnare och då kan jag tänka en stund på mig själv. Men om du aldrig sätter ner foten så kommer ekorrhjulet aldrig att sluta snurra. Det kommer aldrig bli lugnare om du själv inte väljer att sakta ner. Det är lätt att alltid intala sig själv att man försatt sig i situationer som är unika, situationer som bara hänger på en själv och man själv måste reda upp allting till det lugnar sig. Och lugnar sig gjorde det ju aldrig..?
Men så länge du är engagerad, blir inspirerad av det du gör och allt känns bra ända in i maggropen, behöver du inte vara orolig för att träffa väggen. Så länge du behåller den känslan så spelar längden på arbetsdagen ingen roll. Du skulle nästan kunna jobba hur mycket som helst, skulle jag säga, för så länge känslan är rätt så kommer väggen ligga tillräckligt långt borta. Men se till att ta dig tiden att verkligen känna efter då och då. Tillåt dig själv att dra i handbromsen om allting blir för mycket och du inte längre är säker på att det är det här du vill. Det går att bromsa ekorrhjulet. För det är du som bestämmer.
”At any given moment you have the power to say, this is not how the story is going to end”
Ja väggen är ju inget vidare… Det är nog som du säger viktigt att gilla det man gör samtidigt som man måste våga lämpa över arbetsuppgifter på någon annan. Lita på att nån annan kan hjälpa till med jobbet.
Ha det fint!
Kram på dig
Från Victoria på http://www.victoriasprovkök.se
Lita på att någon annan kan hjälpa till med jobbet är en otroligt viktig sak också så att man faktiskt kan släppa vissa saker! Men då måste man släppa lite på kontrollbehovet 😛 Haha!