Temat för vecka 6 blev för min del "Begär". Skrivandet har inte flutit på lika enkelt de två senaste veckorna. Jag väntade ända till söndag med att sätta mig ner och skriva. Då blev jag helt låst, på ett så brett ämne, och visste inte riktigt hur jag skulle attackera det. Som så är så typiskt mig så försökte jag mig först på en avancerad variant, men då fick jag bara prestationsångest. Den här slutvarianten tänkte jag egentligen att den skulle handla om ett annat begär, men så kom jag på slutet och fick ändra inledningen. Så kan det gå.
---------------
Den förtrollande musiken dansade sig in i hans öra och började slita och dra i hans sinne. Basen påminde honom om alla minnen, om alla kvällars jakt därinne. Kom in i värmen, låt dig hänföras. Låt dig lockas. Tillåt dig att känna. Vad spelar det för roll? Han försökte skaka av sig rösten som automatiskt malde i hans huvud. Han stannade ändå upp, tillät sig själv att njuta av doften, minnas hur det skulle vara, att hitta känslan igen, att göra precis som han brukar, känna kicken, känna… Nej, det blev för påträngande och ansträngande så han ökade på stegen istället och fokuserade på nuet. På viljan och kraften att bestämma själv, inte förtrollas och ge efter för begäret så fort det gjorde sig påmint. Det var inte långt kvar av dagen, snart dags att sova, han visste om han bara tog sig hem idag så skulle ännu en dags kämpande vara över. Ännu en dag avklarad. En dag närmare seger.
Han försökte påminna sig om att han faktiskt varit duktig, att han kämpat på bra och länge nu. Ibland gick det som en dans på rosor, ibland var det betydligt svårare och han glömde lätt bort varför han utsatte sig för detta. Vad spelade det för roll? Varför kunde han inte bara tillåta sig själv att släppa efter för begäret? Men han visste också att den här gången hade han bestämt sig. Han hade en plan. Den här gången skulle det funka och han skulle klara det. När det blev alltför tungt tog han fram sitt mantra. Jag är stark, jag vill det här, jag klarar det. Han var stark, han ville det här, han skulle klara av det. Det krävdes bara att han var på sin vakt. Hela tiden, alla timmar på dygnet.
Det allra svåraste att hantera var den inre rösten. Den mörka inre rösten som gjorde allting för att förhindra honom i kampen framåt. Bara lite, bara lukta, kanske känna, prova, lite, lite till, bara en gång till. Vad skulle det göra för skada? Ingen behövde få veta. Men han visste att det enklaste var att bara försöka ignorera helt. Aldrig ens försöka gå lite över gränsen, för då skulle det vara kört. Då skulle han med ens bli förtrollad och inte veta var han hade sina gränser. Begäret skulle ta över.
Kampen var inte enkel. Vanan fanns där sedan många år tillbaka. Han hade skapat sig själv kring detta beteende. Han fick sin bekräftelse av beteendet. Det handlade inte om det han fick, eller det han hade, det handlade om honom själv. Det fanns djupt därinne och självklart var han livrädd för att det var försent. Att han aldrig skulle kunna vänja sig av med det. Men han var beredd att kämpa, det var han verkligen. Han var beredd att ge allt. Om det inte var värt det den här gången skulle allt hopp vara ute.
Han vaknade av hennes lena hand över hans kind. Han öppnade försiktigt sina bruna ögon och såg in i hennes underbara och vackra ögon. Hennes mjuka röda läppar log mot honom och hennes vita, perfekta tänder blottades. Han fylldes av ömhet, kärlek och attraktion, allt i samma underbara känsla. Han letade efter hennes nakna och varma kropp därunder täcket. Hans hand smekte över hennes runda lilla mage som växte för varje dag som gick nu. Hans hjärta slog dubbla slag och det kittlade till i magen. Han visste att all hans kamp skulle vara värt det. Han hade allt han behövde i henne, han skulle inte behöva alla de andra som fanns därute. Han behövde bara bryta sitt invanda mönster så skulle han och hon bli världens lyckligaste. I alla sina dagar.
---------------
Jag tar tacksamt emot feedback. Vill väldigt gärna höra hur ni tänker när ni läser novellen. Vad är det för begär han jobbar mot? Hur är tonen, mörk eller ljus, i novellen? Shoot!
