Min livserfarenhet säger mig att jag har lätt för att starta igång nya saker. Det är nya projekt jag brinner allra mest för. När andan faller på är jag en riktig idéspruta. Men min svaga sida är att hålla ut, hålla i saker som jag bestämt mig för och löpa linan hela vägen ut och verkligen slutföra saker. Min livserfarenhet gör att jag är rädd för att engagera mig i saker och dra igång nya projekt, just för att jag är rädd att tappa gnistan när jag är mitt uppe i det. Det var också den rädslan som gjorde att jag satte gränser för den här bloggen redan från början, för att det med tiden inte skulle bli en prestationsångest att skriva så satte jag lägsta-nivån på ett inlägg i veckan. Hittills har det gått riktigt bra och jag har haft inläggen klara en vecka innan. Idag är det söndag och jag skriver detta inlägg idag. Jag är rädd för skrivkrampen. Prestationsångesten som dödar lusten.
I veckan fick jag ett infall och sökte en distanskurs i Journalistiskt Skrivande. I förrgår fick jag ett mail där det stod att jag blivit antagen. Det är en distanskurs som börjar nu i slutet på februari. Det är en kurs som kostar en del. Min livserfarenhet gör sig påmind och jag blir orolig att jag efter halva kursen ska tappa lusten och ångra att jag gav mig in i det här. Jag tycker om att skriva. Jag tycker om att läsa det jag har skrivit. Ibland när jag läser någon av mina texter förstår jag inte att det är jag som har skrivit den. Skrivlusten kommer och går, men det jag har lärt mig under det här året hittills är att man måste sätta sig och ”just do it” om man ska få fram någonting. Texter föds inte automatiskt. Även om det bara är babbel till en början så får man i alla fall ord att bygga någonting kring. I slutändan måste ingenting av det man skrev först vara med i slutresultatet. Huvudsaken är att man skriver, det är då man bygger.
Problemet är att livserfarenheten är mitt facit. Det är det enda jag vet. Det har alltid blivit såhär. Det är dags att mentalt ändra mitt beteende och min inställning för att komma ur mönstret. Bevisa att jag kan slutföra saker. Jag kan hålla i saker ända till målgången. Jag måste komma ur känslan att allting är en ”quick-fix”. Jag kan inte bli författare imorgon bara sådär. Jag måste kämpa, jag måste arbeta en längre tid för att få det jag vill. Jag kan inte ge upp när allting inte alltid känns som en dans på rosor.
Den här gången ska jag få mig själv att förstå att det inte finns några kryphål och undanflykter. Jag ska klara det här. Det är det här jag vill. Det är det här jag brinner för.
"Strength does not come from winning. Your struggles develop your strengths. When you go through hardships and decide not to surender, that is strength" - Arnold Schwarzenegger
