På ett tåg till Västerås frågade jag min kära vän Maria på Hjärnvilja om ett tema att skriva en novell om. Jag muttrade lite som vanligt när jag får ett tema, men en novell blev det i alla fall tillslut. Du som åkt tåg mellan Stockholm-Västerås vet att man har ju inte alltför lång tid på sig.
---------------
Det var en sådan där perfekt majmorgon. Solen glittrade med sina värmande strålar. Det var inte julihetta, men ändå varmare än en vårsol i april. Helt perfekt helt enkelt. Hon hade precis slagit upp sina blå, satt på kaffebryggaren och hunnit tömma upp en första kopp i sin beigea favoritmugg med bruna prickar på. Hon satt nedsjunken på en av stolarna på sin tio kvadrat stora balkong, som hörde till hennes perfekta tvåa på Södermalm. På balkongbordet låg det ett paket Marlboro lights. Paketet viskade till henne, trånade och bad att hon skulle öppna det och ta en cigarett. Hon suckade. Morgonens första cigarett tillsammans med morgonens första kaffekopp var det absolut bästa. Hur skulle hon någonsin kunna överge den?
Han hade dykt upp från ingenstans. Precis när hon slutat leta. Precis när hon bestämt sig för att slå sig till ro ändå, utan någon vid sin sida. Hon hade trivts rätt bra med livet trots allt. Hon hade vänner hon älskade, ett jobb som var kul och betalade sig bra. När saknaden efter närhet kom kunde hon med enkelhet skaffa sig det en lördagskväll på Stureplan. En gång hade hon känt sig extremt ensam och gått ner på kvarterskrogen som låg närmast här nere på Bondegatan. Hon hade fått den bekräftelse hon velat ha av en tio år äldre man som egentligen inte såg speciellt bra ut ens. Men det röda vinet hade gjort henne avslappnad och längtan efter närhet var större än hennes kräsna sinne. Han hade fått följa med henne upp till lägenheten. Hon hade fått det hon längtat efter, men dagen efter var tomheten dubbelt så stor och ångesten kom krypandes som ett brev på posten. När måndagen kom nästa vecka mådde hon bättre och en fika med bästa vännen hade gjort susen.
Det kändes precis som att han var den hon hade längtat efter hela livet. Det kändes som han var hennes riddare som kom ridandes på den där vita hästen och skulle rädda henne, precis som på en löjligt romantisk film. Han hade kommit och tagit henne med på en resa som fullkomligt vänt upp och ner på hennes liv. Allting med honom var helt fantastiskt. Riddare? Nej, snarare en sådan där prins som kysst henne och väckt henne ur hennes dvala. Det var först nu hon levde på riktigt. Det var först nu hon kände någonting överhuvudtaget.
Paketet med Marlboro lights ropade nu högre på henne och fångade hennes blick. Hon lät fingrarna spela lite på bordskanten som en förförisk dans. Som om hon försökte spela svårfångad inför paketet. Så nära och ändå så långt borta. Hans ord ekade i hennes huvud. Han den där som bara klivit in i hennes liv utan att ens fråga om han fick. Vem var han egentligen? Vad gav det honom för rätt att ge sig på att rasera hennes murar som hon så noggrant hade byggt upp.
Hon öppnade omsorgsfullt paketet och kikade ner i det. Fyra stycken cigaretter fanns det kvar. Med filter såklart, vem rökte egentligen cigaretter utan filter nu för tiden? Fanns det en enda ens? Hon drog med pekfingret över de fyra cigaretterna som fanns kvar och tog tag i den som hennes finger nuddade sist. Bredvid askkoppen låg den gula cigarettändaren. Hon la ner paketet och tog upp tändaren. Förde cigaretten till sina röda mjuka läppar. Hon blundade i några sekunder innan hon sedan tände cigaretten. Hon drog in ett djupt halsbloss och njöt av känslan av att få ta en morgoncigarett i lugn och ro. Staden nedanför hade knappt vaknat. Hon älskade den här stunden för sig själv. En stund att bara ta in livet, förbereda sig för den kommande dagen.
- Älskling? Hon vaknade upp ur sin morgonstund och kände hans varma hand mot sin axel. Där stod han, sömndrucken och vacker, endast en handduk snurrad kring höfterna. Han hatade verkligen hennes rökning, även om han oftast stod ut med det och inte sa någonting. Det gjorde ont i henne, för hon visste att hon levde på lånad tid. Inom en snar framtid skulle han ställa ett ultimatum.
