Veckans novell: En spricka i fasaden

Förra veckan gav jag Kim temat “En doft av våren“. Det ligger mycket värme bakom inlägget tycker jag och det får mig att längta fruktansvärt mycket efter våren och lite mer värme! Själv fortsätter jag med relationsdraman.

De hade lovat varandra att älska varandra i nöd och lust, tills döden skiljer dem åt. Inofficiellt hade de själva lagt till att de alltid och nu skulle vara ärliga mot varandra och berätta för varandra vad de tyckte och tänkte om allt som kom i deras väg.

Måndag till fredag klockan 7.00 till klockan 16.00 arbetade han som snickare. Han var ofta med och byggde nya villor och förverkligade många familjers drömmar om boende. Allt från flådiga vita villor i de finaste villaförorterna, till enklare röda stugor med vita knutar flera mil utanför stadens hets. Oavsett vilken sorts hem han byggde så var det absolut viktigaste att bygga en bra grund. Att se till att huset stod på en stadig grund, utan vare sig sprickor eller andra skador. Han var ingen fuskbyggare och såg till att inte omge sig med några heller.

Han trodde de hade byggt upp en bra och stabil grund hemma också. De hade sakta men säkert byggt deras relation på tillit och ärlighet redan från början. Han fanns alltid där för henne och hon hade funnits där för honom.

– Hur är det?

Han smekte med handen över hennes skuldror där hon stod framför diskbänken och sköljde av disken efter deras gemensamma middag. Det kändes som hon drog sig undan och svarade undvikande. Det var inte första gången den senaste månaden som hon inte verkade vilja svara ärligt och öppet.

– Nej, det är ingenting. Lite mycket på jobbet bara.

Vad var det som gjorde att hon inte vågade lita på honom längre? Varför stängde hon sina murar och vägrade öppna sig för honom? Han vände och vred på minsta detalj. Nog för han jobbade ganska mycket, men det gjorde hon också. Det var ju ett val de gjort tillsammans för tillfället. De skulle vänta med att skaffa barn och satsa på karriären ett tag till. Ångrade hon sig? Ville hon helt plötsligt att de skulle skaffa barn nu i alla fall? Han hade verkligen inte tid just nu, hans byggföretag gick som tåget och han hade fått en ny kvinnlig kollega som uppvisade otroligt stor kunnighet och driftighet. Visserligen var hon lite väl flirtig, men han blundade för det eftersom hon var väldigt professionell i övrigt och han själv visste att det inte fanns någon annan än hans fru som var god nog åt honom. Han bestämde sig för att han borde berätta det för kollegan, bara sådär i förbifarten, så att hon skulle veta.

Hon blundade hårt när tårarna brände som eld under ögonlocken. Hur kunde han svika henne så hårt? De som lovat att älska varandra i nöd och lust och berätta allt och ingenting för varandra, alltid. Hon mötte sin blick i badrumsspegeln. Ögonen var rödsprängda och trötta. Bilden utav sms:et hon hade sett härom veckan till honom från den där horan på hans jobb var omöjlig att sudda ut. ”Ser fram emot morgondagens möte”. Det gick inte att beskriva den brännande känslan i bröstet. Det kändes som knivar skar i henne från insidan, hon kunde knappt andas. Hon spolade i toaletten och tog några djupa andetag innan hon gick ut från badrummet. Hon satte sig bredvid honom i soffan framför TV:n, log lite stelt mot honom och fortsatte titta på filmen. Den första inre sprickan hade drabbat deras fasad, det var bara en tidsfråga innan den skulle bli synlig.

Lämna ett svar