Han viskade i mörkret att han hade saknat henne. Åren hade gått fort, hon kunde inte på rak arm komma på hur många år sedan det var sen de sågs sist. Tårarna rullade sakta längs hennes kinder och gjorde dem fuktiga. Hon visste inte riktigt varför de kom, en känslostorm av efterlängtad saknad, en förvirrad känsla av att hon äntligen hade hittat hem där hon låg i hans famn. Hon kände sig lättad över att mörkret dolde tårarna, hur skulle hon annars ha förklarat det hon inte själv förstod?
De hade av en slump träffats på en långväga bekants tillställning. Hon satte nästan en klunk av det smaklösa vita vinet i halsen när han hade klev in genom dörren till lokalen. Om hon hade varit med i en tecknad film hade någon fått sätta hennes hängande haka på plats igen, så oväntat kändes det att han skulle dyka upp just där. Hon hade aldrig tyckt att han egentligen hade det mest fördelaktiga utseendet, men det var någonting med hans kroppsspråk, hans attityd, som gjorde att varje gång hon såg honom tappade hon andan och hade svårt att fokusera på någonting annat.
Det tog en stund innan deras ögon möttes och hon såg i hans ögon att han också blev chockad, men det syntes inte på hans kroppsspråk. De kramade varandra snabbt och utbytte lite sedvanliga artigheter. Varken hon eller han gjorde en alltför stor sak av deras slumpmässiga möte innan de minglade vidare var för sig. Trots deras flyktiga dialog fanns det en spänning mellan dem hela kvällen. När hon trodde att ingen såg klädde hon av honom med blicken och mindes tiden som för längesen var förbi.
Deras nakna kroppar hade somnat tätt hopslingrade på hotellrummet sent inpå småtimmarna. Hon slog sömnigt upp ena ögat när hon väcktes av ett envist knackande på dörren. Han grymtade till lite när hon började röra försiktigt på sina armar och ben.
– Jag tror någon vill oss någonting, fick hon fram. Hennes röst var hes efter deras intensiva pratande innan de till slut somnat av utmattning.
Hon kom loss ur hans grepp och han vände ryggen mot henne i sängen. Hon satte sig försiktigt upp på sängkanten och såg sig förvirrat omkring. Att försöka få på sig gårdagens kläder som låg utspridda på golvet och i soffan kändes för stunden som en omöjlig uppgift. Istället gick hon ut i badrummet där hon hittade en vit och fluffig morgonrock som hon drog omkring sig innan hon öppnade dörren.
– Roooomservice! kvittrade en alldeles för pigg hotellmedarbetare när dörren gled upp.
Hon blev förvånad, men tog emot vagnen som var fullproppad med godsaker. På hotellrummet fanns det gott om plats att duka upp frukosten på, att boka ett litet vanligt hotellrum hade aldrig varit hans stil. Att kalla det som stod på vagnen för frukost var att ta i i underkant upptäckte hon ganska snabbt, på vagnen fanns allt hon kunde tänka sig. Det fanns färska jordgubbar och en ishink med en champagneflaska i. Färska räkor och nybakat surdegsbröd. Amerikanska pannkakor, grädde och sylt…
Efter en stunds framdukande insåg hon vad vagnen egentligen innehöll, frukostvagnen innehöll alla de måltider de intagit under dygnet de träffades för fem år sedan. Frukosten var inte bara en frukost, den var ett smörgåsbord av känslor och hon kippade efter andan.
