”Du säger inte så mycket, men när du väl säger något…”

För några veckor sedan var jag på en kurs på Friskis. Kursen ger mig behörighet att göra ledaruppföljningar och uppdraget kommer inom kort byta namn till Friskis-coach (passar ju mig toppen som redan har en utbildning till coach!).

Men det jag ville skriva lite mer om och reflektera kring kursen var framförallt det jag fick som feedback i slutet av kursen. Att jag inte tar så stor plats och säger så mycket, men när jag  väl säger någonting så är det jag säger väldigt klokt och innehållsrikt.

Jag vet ju om att jag inte tar jättestor plats i sociala sammanhang, och speciellt när andra pratar mycket så tar jag ofta ett kliv tillbaka. Däremot har jag reflekterat en del på min egen bild av det hela. Jag har ju alltid hundra konversationer inuti mitt huvud samtidigt som jag lyssnar och reflekterar på det som händer runt omkring mig. Ingen rocket science direkt, men efter kursen har jag tänkt mycket på hur stor skillnad det måste vara på hur jag uppfattar mig själv och hur någon som inte känner mig så bra uppfattar mig.

Som sagt, inuti mig händer det alltid så mycket så jag skulle aldrig kunna hinna med och sätta ord på allt som händer. Samtidigt som jag upplever mig väldigt närvarande och medveten om vad som händer runt omkring mig.

Men de gånger jag inte pratar så mycket har ju de runt omkring mig ingen aning om hur mycket det pågår inom mig. Oavsett hur klokt och innehållsrikt det skulle kunna vara.

Det har faktiskt varit ganska skönt, och givande, att reflektera kring det här. Det har gett mig en bra knuff i rätt riktning att släppa fram lite mer av min extroverta och sociala sida. Mitt autopilot-läge är annars lite mer tillbakadragen och introvert, pejla läget innan jag säger någonting. (Yepp, jag ser mig själv som ambivert så jag behöver båda sakerna i mitt liv)

Ibland behövs det inte så mycket för att göra relativt stora förändringar. Denna gång var det bara den där lilla justeringen i att ta liite mer plats och uttrycka liite mer av allt det där som rör sig inuti mig.

För jag mår också bra av att uttrycka lite mer av allt som pågår inuti mig. Det möjliggör större utbyte med andra, mer connection med de jag har runt omkring mig.

Att vara mer aktiv här på bloggen är också kul. Speciellt att knuffa mig själv ut och skriva lite mer kring det som rör sig inuti mig, lite mer personligt och inte fastna i att värdet i varje blogginlägg behöver vara så stort.

Ikväll ska vi på konsert. Eva Dahlgrens ”En blekt blondins hjärta, vintage tour”. Jag kände att mina konsertupplevelser i år var alldeles för mansdominerade och då föreslog sambon att vi skulle köpa en biljett till Dahlgrens turné. Har inte lyssnat jättemycket på henne, även om hon har funnits med i periferin under hela mitt liv. Ser fram emot att få lyssna på henne ikväll, laddar upp med henne i högtalarna just nu!

Trevlig helg!

Anna - Vildkraft

SER-terapeut & coach som hjälper dig hitta mod & tid att möta det som är du, dina känslor & behov.

Lämna ett svar