Det är inte alltid helt enkelt att stå stadigt i sig själv och sina värderingar i en värld där vi hela tiden blir utsatta för intryck och påverkan hela tiden. I mitt inlägg om att ”Följa normen – eller följa det jag vill” skrev jag en hel del om detta och hur det ibland kan ta ganska lång tid innan jag ens inser hur jag blivit påverkad och bytt riktning i livet.
Idag vill jag dela med mig av lite tankar kring att vara ärlig och sann mot oss själva, trots allt som ständigt händer runt omkring oss. Det är lätt att glömma bort sina egna behov i önskan att vara andra till lags och vilja vara omtyckt, och vad är egentligen mina behov?
Vad är egentligen sann mot mig själv?
Enkelt svarat; det här kan bara du svara på, ingen annan. Det är det som är grejen, men också det svåra. Om du alltid omvärderar vad du vill och känner i sällskap med andra så kan du kanske börja fundera på om du är sann mot dig själv. Det skulle kunna betyda att du nedvärderar det du egentligen känner och tycker och låter andras känslor gå före, kanske i rädsla för att inte få vara en del av gemenskapen eller rädsla för att skapa konflikter i onödan.
Att anpassa sig till gruppen eller nära och kära behöver inte alltid betyda att du inte är sann mot dig själv. Ibland finns det ju saker som du känner att det inte spelar så stor roll, någon annan kan lika gärna få ta beslutet om var ni ska äta eller liknande. Fast om du ofta kommer hem med en känsla av att du skulle velat äta någon annanstans eller aldrig säger vad du tycker i frågor som kommer upp så kanske det ändå är så att du döljer din sanning för dig själv och andra?
Hur hittar jag min sanning?
Att lyssna inåt och på dig själv för att hitta sanningen låter väl mest som en klyscha, men är det inte ofta så med klyschor att det också ligger en hel del sanning bakom dem? För hur ska du veta vad du tycker och tänker om du aldrig tar dig tid att lyssna inåt? För att veta vad en vän tycker så behöver du lyssna på vännen, detsamma gäller dig själv.
Idag har vi massvis med saker som gör att vi slipper lyssna inåt. Många av oss tar upp mobilen och scrollar runt så fort minsta tid över kommer, oavsett om det är på bussresan, i kön på mataffären eller hemma strax innan vi ska sova. Det distraktionen på mobilen gör är att den underhåller hjärnan och vi slipper helt enkelt känna efter och lyssna på vad som händer i huvud och övriga kroppen.
Prova att under en dag eller ett par timmar strunta i att ta upp mobilen när reflexen att ta upp den kommer. Fundera i stället på vad som rör sig inuti dig, vad finns det för känslor? Vad finns det för tankar?
Vad händer om du struntar i att titta på mobilen i några timmar?
Att våga lyssna på dina signaler
De flesta jag har pratat med som ”gått in i väggen” eller varit nära den säger ofta att signalerna från kroppen fanns där, men de vägrade att lyssna på dem. De kanske var betydligt tröttare än vad de brukade, hade oftare ont i huvudet eller glömde bort saker som de tidigare brukade ha stenkoll på. Där och då hittade de hela tiden undanflykter till varför de inte ville eller hade tid att lyssna på signalerna.
Om du tar dig tid, och vågar, lyssna på dina egna signaler så finns det massvis med information att hämta. Om vi fortsätter blunda för signaler som kroppen skickar oss tänker jag att det är nästintill omöjligt för oss att vara sanna mot oss själva. Några exempel på signaler som vi ofta struntar i:
- trötthet. Vi vet att vi sover för lite när det är mycket omkring oss, men lyssnar vi på signalerna av trötthet och ger oss själva mer sömn?
- magont. Många magar reagerar till exempel negativt på långvarig stress och våra magar kan också tala om att viss typ av mat inte är bra för oss. Jag får till exempel ofta ont i magen när jag äter chips och godis, men det är inte alltid jag lyssnar och istället äter det ändå.
- spända axlar och nacke. Vi är stressade på jobbet och hoppar över raster för att vi ska hinna med, axlar och nacke försöker tala om för oss ”RÖR PÅ DIG!”, men lyssnar vi?
- huvudvärk. Här kan sömnen såklart spela in, men också om vi druckit för lite eller ätit för dåligt. Lyssnar du och gör någonting åt det då eller tar du en huvudvärkstablett och fortsätter det du håller på med?
Lyssna på behov och bli mer sann mot dig själv
Om du vill bli bättre på att ta hand om dig själv och känna att du är sann mot dig själv så rekommenderar jag att bli bättre på att tillgodose dina mest grundläggande behov. Börja med de kroppsliga behoven, äta, dricka, sova, andas och så vidare. Våga låta dessa behov få ta plats i ditt liv. Sluta bortprioritera måltider för att du inte har tid att äta, gå på toaletten när du behöver även om det innebär att bajsa på jobbet och säg till att ni behöver ta en stund frisk luft när du känner att luften i konferensrummet börjar ta slut.
Idag är det lätt att hamna i onda spiraler och hoppa över de här grundläggande behoven hos oss själva i jakten på självförverkligande och till exempel en karriär. Men hur lätt är det att självförverkliga oss själva när vi inte ens vet hur det känns att vara hungrig eftersom vi alltid äter beroende på vad klockan är eller när vi är sugna på någonting?
Ett sätt att bli mer sann mot dig själv är att unna dig tid att lyssna på dig själv, precis som jag nämnt innan i inlägget. Jag har ganska nyligen lagt ut ett nytt klipp på Youtube där du kan öva på att landa i dig själv och börja lyssna på vad kroppen säger. Jag använder inte ord som avslappning, utan vill istället att du lyssnar inåt och gör en upptäcktsfärd i dig själv. Hela klippet är 17 minuter, men jag pratar bara i dryga 12 minuter, sen väljer du själv om du vill stänga av eller fortsätta lyssna på bakgrundsmusiken.
Upplever du att du är sann mot dig själv? Dela gärna med dig kring varför eller varför inte! Och om du gillar inlägget så får du jättegärna dela det på din Facebook eller annat sätt, det gör mig jätteglad och betyder massor!
Såå kloka ord Anna. Speciellt stycket om att allt vi gör för att undvika att lyssna på oss själva. Känner igen mig i det trötta scrollandet i sängen och disträklickandet när jag är uttråkad. Det ger mig ingenting för jag är inte ens närvarande när jag är där – när jag egentligen skulle behöva lyssna inåt efter mina faktiska behov! Så lätt att skriva och säga, men oj så svårt att följa i praktiken… Har du några konkreta tips för att just hitta en liten väg in till ens inre? Stäng av mobilen kvällstid, lägga den i hallen, blocka vissa sidor etc.?
Taack Sanna! <3 <3 Jag hamnar också där väldigt lätt! Hm, konkreta tips, några finns ju några grejer där i sista stycken om att lyssna på ens grundläggande behov, men det kan ju vara även svårt att komma dit såklart också! Jag tänker att det kan börja med att lyssna på små små signaler tex att du tänker att någon har extra fint hår idag, men inte brukar säga såna saker, pusha dig själv att säga sånt! Det är ju också ett sätt att lyssna på sina egna tankar, men kanske inte lika "skrämmande" som att lyssna djupare.
För att komma djupare tror jag absolut att hitta små saker och rutiner i vardagen som gör att du tar dig tiden att lyssna. Meditera är ju ett sätt. Om det känns svårt att komma till skott, ta en favoritlåt och lyssna på den medan du andas. På morgonen kan du ta en lite deppigare låt och på kvällen en lite lugnare låt. Då är det helt plötsligt bara typ 3 minuter det handlar om. Eller skapa en rutin där du en viss tid inte kollar på mobilen. Börja med 15-30 min där du medvetet låter bli mobilen. Vill du försöka större så kan det ju handla om vissa dagar som är social media-fria eller liknande 🙂
Jätteintressant ämne! Vi får prata mer på torsdag, haha! <3
Kram från Anna
Precis så. Så mycket som bara blir. Intressanta tankar, som får en att fundera över det som egentligen är viktigast.
Ha en skön helg!!
Hej Annelie! Tack för din kommentar och roligt att du tyckte det var intressanta tankar!
Önskar dig också en skön helg!
/Anna
Fint skrivet!
Åh! Tack så mycket! <3
Absolut inte alltid! Jag tycker att det är lätt att trycka bort en rädd eller ledsen känsla vilket är så dumt. Det är ju så mycket bättre att bara ta emot den och acceptera den. Men det är svårt. Och väldigt lätt att ta till mobil, jobb eller annat precis som du beskriver – för att slippa. Men jag tror att om man trycker bort för mycket av sina ledsna känslor så blir de istället ilska eller bitterhet… och det vill man ju inte… Klokt inlägg! 🙂
Precis! Väldigt lätt att trycka bort de där känslorna. ”Den passar inte just nu” Och jag tror absolut att du har rätt i att om vi trycker undan för mycket känslor så kommer de pysa ut i någon annan känsla som vi kanske har svårare att trycka undan, såsom bitterhet eller ilska. Och ilska är ju lätt att den drabbar våra allra närmaste, partners eller barn tex.
Tack för din kommentar och tankar Alexandra!
/Anna