Javisst gör det ont
när knoppar brister
Varför skulle annars våren tveka?
För mig är det inte våren och knopparna som gör ont. För mig är det allra sköraste årstidsskiftet just här och nu. När sommar övergår mot höst. När jag krampaktigt försöker hålla kvar i sommarens underbara frihet och ljus. När jag funderar på vad som egentligen hände i sommar och om jag gjorde det jag ville, tänkte och hade planerat. När jag undrar hur vi överlever de mörkare månaderna här i Skandinavien.
Men det är också ett av de finare skiften att släppa taget om. När jag släpper det där krampaktiga taget om sommaren och tillåter mig själv att blicka framåt och in i höstterminen. När jag känner in den där pirriga och förväntansfulla känslan som jag varje år kände som liten och det var dags att få återvända till skolan efter sommarlovet. Att få köpa nya pennor, böcker och bokpapper till den nya terminen. Att ivrigt få lära mig nya saker och träffa klasskamraterna och lärarna igen.
Förra året vet jag precis hur det kändes när jag släppte taget. Jag kom hem en dag efter jobbet i augusti och det blåste kraftiga höstvindar genom trädgården här hemma. Jag och min katt Ronja sprang lekfullt runt i trädgården och nästan dansade in hösten. Jag tänkte högt för mig själv "jag är redo, jag är redo att släppa taget om sommaren och låta hösten svepa in nu".
I år har jag inte riktigt vågat släppa taget än. Förra året gjorde jag det 25 augusti och idag är det 3 september. Det krampaktiga greppet om sommaren håller sig kvar, även om det börjar bli kallare och de första gul-orangea löven har börjat komma och även om jag huttrar lite lätt på kvällarna i soffan.
Kanske är det svårare i år av olika anledningar. Kanske är det svårare för att jag tappade bort mig själv lite grann där i början av sommaren. Kanske är det svårare för att jag en period glömde bort vad jag ville när dagarna blir ljusare och nätterna varmare.
Men jag tror att jag börjar bli redo idag. Kanske kan jag börja blicka framåt. Kanske kan jag släppa taget och börja ta tag i en annan vardag och en annan verklighet än vad sommaren brukar erbjuda. Kanske kan jag släppa det krampaktiga greppet och tillåta löven att börja skifta färg och så småningom släppa taget om årets löv och fokusera in mot andra halvan av året.
Jag vet att jag ser fram emot hösten också, jag vet att den pirriga och förväntansfulla känslan finns där under. Bara jag släpper taget och tillåter mig själv att lämna sommaren bakom mig för denna gång.
- Hej då sommaren! Ses snart igen!
Jag älskar hösten och våren. Här har jag redan börjat hösta. Har nog inte svårt alls med skiftningarna. försöker hitta det bästa i alla årstider och fokusera på det. Glömmer bort de svettiga dagarna på sommaren eller de slaskiga vintrarna.
MEN nu skall jag njuta av höstvindar och regnstänk i ansiktet. I LOVE IT.
Åååh! Vad härligt det låter Linda! Igår gjorde jag i ordning i mitt magiska rum och gjorde plats och altare för alla element (jord,eld,vatten,luft) och ställde in massa ljus. Det blev hur mysigt som helst att sitta där en liten stund imorse innan solen gått upp. Kanske inte är så tokigt att släppa taget om sommaren i alla fall 😉
/Anna
Hösten är svårast, och jag är lite som du, måste liksom släppa taget och acceptera…
Jaaaa, inte helt enkelt! Men antar att det kommer nu när det blir lite mörkare och lite mer regnrusk…. 😀
Älskar hösten! Och våren. Och sommaren. Men inte vintern.. när det blir minusgrader så kryper jag in i idet. Annars är inte vädret en issue alls för mig. Älskar när det regnar och ruskar. Visst, jag väljer inte en promenad i det vädret, men att sitta inne och titta på vädret makter är häftigt. Behöver inte släppa greppet, utan jag följer bara med i alla skiftningar och jag älskar förändringar generellt och även vädrets.
Åh! Ditt svar påminner mig om att jag också kan tycka om rusk! Och speciellt att faktiskt TA en promenad även om det regnar. Jag blir alltid så förvånad när jag går ut i regn att det regnar mindre än vad jag tror än om jag sitter inne en dag och tittar ut på regnet! Kanske kan bli en sådan i eftermiddag faktiskt 😀
Vad skönt det låter att du bara följer med i alla skiftningar och älskar förändringarna! Jag gillar ju också förändring så jag ska blir bättre på acceptans och att bara följa med i årstidernas skiftningar! Går alldeles för mycket energi att hålla fast i saker som jag ändå inte kan hålla kvar, haha!
Tack för din kommentar!
/Anna
[…] för mig (i och för sig är höst väldigt känsloladdad också, läs gärna inlägget om ”Det sköraste av skiften” också som jag skrev i höstas). Förra året vid den här tiden fick jag inre bilder av […]
[…] för mig (i och för sig är höst väldigt känsloladdad också, läs gärna inlägget om "Det sköraste av skiften" också som jag skrev i höstas). Förra året vid den här tiden fick jag inre bilder av skogen, […]