En efterlängtad relief – februari 2024

När februari startade var jag fylld av stress och oro. Mammas fot blev sämre och vi åkte till slut in till akuten för att smärtan var så stor och orken så kraftigt nedsatt. Dagarna innan vi åkte in var det mycket tankar om när en ska åka in och inte och så vidare. Den där ovissheten som är så svår att hantera. Så fort vi åkte in blev jag mycket lugnare och det kändes som att jag kunde andas igen. En känsla av att inte jag är ansvarig längre, att jag lämnar över till de som faktiskt har kunskap om det hela.

Det visade sig sen att infektionen i foten var djupare än vi tidigare trott och ganska snabbt togs beslut om att det var dags att amputera foten. Det där som vi i höstas bestämde oss för att skjuta på framtiden och hålla tummarna för att såren skulle läka istället.

Under tiden mamma låg på sjukhus, och även amputerade sin onda fot, åkt jag iväg till Humlebäck på kursledarkurs. En kurs som var inbokad sen tidigare och som verkligen gav mig utrymme att landa efter allt som hänt. Samtidigt var det lite som att befinna sig i paradiset och helvetet samtidigt. För ena sekunden var jag så lycklig och tillfreds på kursgården och sen nästa slungades mina tankar iväg till mamma som hade enorma smärtor efter operationen, innan de hittade rätt balans med smärtlindring.

Efter operationen så har hennes ork så sakteliga börjat återvända, även om rehabilitering och uppbyggande av styrkan kommer ta sin tid.

Februari har absolut haft sina toppar och dalar, men framförallt har det känts som en enda mjuk landningsbana på många sätt. Både att praktiska saker börjar ordna upp sig och att det känns som våren och ljuset börjar komma åter. Alltid lika härligt att kliva ut ur vintermörkret så sakteliga.

Jag har också tagit mig ut och dansat (framförallt fox, men även lite bugg), vilket har gett mig otroligt mycket positiv energi. Jag har tidigare försökt komma in i dansvärlden och gått några dagskurser. Problemet är att jag tyckt att det varit lite obekvämt att ge mig ut, "jag som inte kan dansa", och sen har det gått för lång tid sen jag gick kursen och så har självförtroendet blivit ännu sämre och så har jag inte kommit iväg alls. Men nu har jag mer mod och stöd eftersom jag också lärt känna lite fler folk som dansar och nu är det fasen dags att använda mina kunskaper.

Saker jag är tacksam för i februari

Kursledarkursen i Humlebäck!! Herregud, vad hade jag gjort utan den alltså? Jag är också tacksam för att jag mer och mer förstår hur mycket helt vanlig närhet betyder för mig. Att bara sitta nära en vän i soffan eller kramas länge. Det ger mig verkligen massor av energi och kraft! Vilket också leder mig in på att jag känner mig tacksam för vänner som också uppskattar den här närheten.

Och såklart oerhört tacksam för vårdsystemet i Sverige. Att den har tagit hand om mamma och att det inte är en ekonomisk fråga om en klarar av att amputera en fot och blir vårdad osv.

Saker jag är nöjd med

Jag är nöjd med min omsättning i februari. Jag skrev lite mer om den på min andra blogg och fortsätter det såhär behöver jag inte oroa mig så mycket ekonomiskt, utan kan tuffa på med mitt företag som enda inkomstkälla som det är nu.

Jag är oerhört nöjd med att jag vågar ta mig ut att dansa. Jag har längtat så oerhört länge efter att våga och att få upplevelsen av att jag KAN dansa. Det är som att kroppen vetat hela tiden att dans skulle vara bra för mig, men jag hade inte fattat HUR bra det skulle kunna vara!

Jag känner mig också nöjd med att det blivit en annan och bättre balans i omhändertagandet av mamma som jag skrev om i förra månadssammanfattningen på bloggen. Det har såklart att göra med att hon legat inlagd på sjukhuset egentligen hela månaden, men vi har bett om hjälp mer och varit öppna med att hon kommer ha svårt att klara sig i hemmet, skickat in ansökan om färdtjänst och så vidare.

Saker jag vill förändra

Jag vet inte riktigt vad jag vill förändra. Förra månaden skrev jag att jag vill få in mer träning. Det har det inte blivit i februari. Dansen är ju en form av träning som blir ett himla trevligt inslag. Men för att orka med dansen utan att få ont kan det vara bra med lite kompletterande styrka och kondition också. Så kanske skriver med träning som punkt denna sammanfattning också.

Och så vill jag bara allmänt skicka med mig själv att jag vill fortsätta vara öppen, autentisk och våga vara sårbar. Det är okej att inte lösa allt på egen hand och om jag vill få en djupare kontakt med andra människor så krävs det att jag fortsätter vara öppen med tankar och känslor. Så mer mod att fortsätta vara öppen!

Saker jag ser fram emot

Just nu ser jag alltid fram emot nästa danstillfälle, haha. Och att fortsätta utvecklas inom dansen för att uppleva ännu mer flow. Jag ser också fram emot mer vår, just nu skiner vårsolen utanför fönstret. Det ska också bli mysigt att vara mer ute i sommarstugan och få med oss Alfons ut dit så han får springa fritt på ängar och i skogen. Varit dåligt med det i vinter eftersom det varit så kallt.

Jag ser också fram emot att sticka mer. Jag och en vän har påbörjat en stickkurs tillsammans och jag har redan gjort ett par handledsvärmare, nästan klar med ett par raggsockor och så håller jag på med en tröja också.

Hur har ditt februari varit?