En livstid har passerat? – januari 2024

Puh! Årets första månad har passerat och jag upplever helt seriöst årets första månad som en hel livstid. Eller nja, nu överdriver jag lite, men ett halvår känns det definitivt som!

Jag startade året och januari med att vakna upp på Humlebäck, fylld av energi och förhoppningar inför det nya året. Mitt ord för 2024 som kom till mig var succé. Just nu känns det ordet lite långt borta, samtidigt som det såklart alltid finns olika perspektiv och delar att se på saker.

För januari, ja, det har varit fyllt på både bredden, höjden och djupet känns det som. Vi har kämpat på med besök på vårdcentral och sjukhus med mammas fotsår. Vi har blivit tillfälligt jourhem åt Örebro Katthem för fyra stycken kattungar som hittades i en rishög utanför Örebro innan nyår. I vänskapskretsen fick vi ett tragiskt dödsbesked i mitten av januari. Jag har haft en onlinelansering av Den Inre Resan med tre stycken webinar och jag har haft två stycken gratis prova-på inför det fysiska varianten av Den Inre Resan på Inre Natur. Jag är också med i en forskningsstudie där de undersöker olika proteiners funktion på ämnesomsättningen, så där har jag varit och gett bort lite blod. Och för att krydda moset lite extra så bröt min moster handleden häromveckan, hon som varit den som kunnat hjälpa till att skjutsa mamma på vårdbesök.

I skrivande stund har jag mamma inlagd på sjukhuset, vi åkte in akut igår för att ett nytt sår hastigt blivit ännu sämre och det visade sig att hon hade mer infektion i foten än de tidigare trott.

Så ja, januari har minst sagt varit lite tuff!

Men för att byta lite perspektiv och reflektera lite över månaden som gott så tänker jag att vi kör några väl valda rubriker att reflektera kring:

Saker jag är tacksam för i januari:

Jag är väldigt tacksam för att jag hade möjlighet att åka och fira nyår i Humlebäck och kunde starta året med en väldigt trygg och stabil grund. Jag är också tacksam för att jag fördjupat vänskapen med två vänner som följde med dit och som fann varandra väldigt fint där (de hade inte träffats innan). Jag är tacksam för att jag och Gabriel kunde boka in ett besök på Mojo och nyttja min 40-årspresent från hans mamma. Jag är tacksam för att jag har möjlighet att stötta mamma, att jag just nu kan planera mina veckor så jag kan vara med och få förståelse för hennes sjukdomsbild. Också tacksam för katterna i hemmet just nu – att se deras utveckling, tillit och mod gör att en för en stund glömmer allt annat som är tufft för en stund!

Jag känner också tacksamhet över att vi orkat hålla i relativt bra kostvanor. Det blir en hel del snabba lösningar och hämtmat, men också mycket grönsaker mellan varven och vi har hållt i vanan att göra en matig grön smoothie som frukostarna.

Saker jag vill förändra framåt

Under januari har det blivit extremt lite fokus på träning. Jag har fått byta bort några spinningpass på grund av sjukhusbesök och annat, så inte ens mina egna pass som jag leder har blivit av allihopa. Jag behöver under februari försöka prioritera mer rörelse för mig själv, både för att kroppen ska orka, men också för att jag inte ska bli stillasittande och hamna i lägen där oron och stressen blir "inlåsta" i kroppen. Så rörelse och träning både för fysiska och det psykiska välmående!

Jag behöver hittar någon form av balans i omhändertagandet. Jag kommer aldrig orka att driva företag och ha en stabil inkomst där + driva all vård och omhändertagande kring mamma. Just nu är det så himla svårt att veta om det är medberoende-dragen som kliver in eller om det jag gör bara är det enda vettiga att göra. Men denna punkt hänger såklart ihop lite med första stycket – jag behöver göra saker som jag mår bra av också. Och med hjälp av kommande vårdplaneringsmöte hoppas jag få lite bättre perspektiv!

Saker jag är nöjd med

I höstas påbörjade jag en rutin med att lägga mobilen på laddning i ett annat rum än sovrummet. Det här är en vana som följt med mig sen dess. Det är extremt sällan numera som mobilen får följa med in i sovrummet. Istället försöker jag ha en bok på nattduksbordet som jag läser några sidor i varje kväll. Tror det har varit väldigt bra för nattsömnen och jag sover bra de flesta nätter, även om vissa kvällar och nätter varit fyllda av oro utifrån de förutsättningar som varit nu i januari.

Jag är också nöjd med min förmåga att klara av att hantera alla bollar och situationer som har uppstått och att jag vågar kliva fram om det behövs i frågor kring mammas vård.

Saker jag ser fram emot just nu

Just nu ser jag väldigt mycket fram emot att få någon form av avlastning och hjälp med mammas situation. Innan hon blir utskriven från nuvarande sjukhusvistelse ska vi ha ett vårdplaneringsmöte, förhoppningsvis innebär det en bättre koll på helheten och bättre inblick i vilken hjälp vi kan få för avlastning.

Jag ser också fram emot att åka tillbaka till Humlebäck nu i början av februari. Det är en kursledarkurs, så där hoppas jag få med mig kompletterande verktyg till att leda kurser och gruppdynamiker, men också att landa i mig själv och fylla på energi efter ett ganska dränerande januari.

Hur har året börjat för dig?