Aldrig har ett besök i de värmländska skogarna på Humlebäck varit så välbehövligt som denna helg. Som jag skrev i föregående inlägg så har året börjat ganska tufft och jag visste på förhand att inget annat ställe än just Humlebäck kan få mig balanserad och jordad igen.
Denna helg hade jag bokat in mig på kursledarkurs. Det innebär att alla som var på kursen har varit på Humlebäck förut, vilket gör att gruppenergin blir väldigt hög, autentisk och sårbar väldigt snabbt.
Det jag gillade allra mest, förutom alla processer och insikter jag fick med mig, var att det var två dimensioner på kursen. Vi deltog i en kurs med övningar och delningar, samtidigt som vi hade ett metaperspektiv på vad det är som händer i gruppen. Vi processade saker samtidigt som vi också lärde oss massvis om att leda kurser och grupper.
Det här sättet att lära sig på har alltid varit betydelsefullt för mig. När jag gick min samtalsterapeututbildning gick också lärande och processande hand i hand. Jag tror inte vi kan fortsätta att bara proppa våra hjärnor fulla med ny information hela tiden, vi behöver skapa möjlighet för kroppen och känslorna att lära sig också. Vi behöver också UPPLEVA det vi försöker lära oss.
Från informationssidan om kursen:
"Alla kurser är väldigt olika och skapas i kontakten med deltagarna. De flesta som kommer på den här kursen har gått någon av mina andra kurser och vi kommer att göra praktiska övningar av typen frigörande andning, för att tillsammans skapa den stämning där lärande blir enkelt."
Att som ledare våga skapa kurser i kontakt med deltagarna är modigt och sårbart, men det är då vi når de kraftfullaste resultaten!
Första gången jag var på kurs på Humlebäck skrev jag följande anteckningar på kvällen:
"Mina känselsprötar är på helspänn utåt istället för inåt. Det gör det svårt att vara grundad. Vill inte låtsas om det, men scannar hela tiden av omgivning och miljö. Vill inte sticka ut, göra 'fel', samtidigt som jag inte riktigt orkar tillhöra heller. Vill helst krypa ner i sängen och isolera mig. Slippa förhålla mig till andra. Känner mig stelast och obekvämast i världen kring att förhålla mig till andra. Men jag är här för att stanna upp och lyssna inåt. Då ska jag inte fly från den chansen!"
Tänk om jag hade vetat då vilken frihet, glädje och gemenskap jag känner idag på Humlebäck!
Genom en sån här långhelg hinner det hända massor av inre upplevelser och insikter, svårt att sätta ord på dem alla. Men det jag gillar allra mest med mig själv på Humlebäck är att jag har så lätt att vara alla mina delar. Genom min egen närvaro och möjligheten att spegla mig i alla andra deltagare får jag tillgång till hela mig. Jag kan vara sprudlande glad och lekfull och nästa sekund kan jag känna avgrundsdjup sorg och gråta.
Sist jag var på kursgården kände jag mig falskare än nånsin efteråt eftersom jag fick så djupa insikter kring autenticitet. Den här gången kände jag det som att det var mindre avstånd mellan min inre värld och den yttre världen. Som om det jag visar upp för andra börjar bli mer och mer samma som det som finns inom mig. Jag kunde ta emot sårbara delningar med ett lugn i mig själv (istället för att vara nervös för vad de ska säga och hur jag ska möta det) och jag kunde dela sårbara saker utan att känna mig konstig eller rädd. Så underbart!
En annan sak som jag haft med mig nu sedan jag kom hem är att jag övar på att stå i min kraft på ett sätt som jag inte gjort förut. I större delen av mitt liv har jag känt att jag håller tillbaka min energi, skyddar den och fokus har legat utåt för att känna in andras energier. Efter en övning i söndags har jag börjat tänka på motsatsen. Att stå stark i min energi och snarare trycka ut den en bit istället för att suga in den. Jag kan känna en sak, medan någon annan känner någonting annat. Jag kan möta andras känslor, utan att ta in dem i mig.
Jag har också fått höra så fina saker om mig själv denna helg. Saker som berört mig på djupet och som betyder mycket att höra från andra. Att jag utstrålar trygghet och äkthet och att det märks att jag söker en djupare kontakt och autenticitet. Saker som jag kanske fått höra på ett eller annat sätt tidigare också, men inte kunnat ta in på det djupet som jag kunde denna helg.
Jag är så tacksam för denna helg! Livsenergin bubblar i kroppen och bara genom att stanna upp någon minut kan jag hitta hem i mig själv igen om jag för en stund tappar kontakten. Jag känner så starkt att mina behov har blivit tillfredsställda denna helg och jag känner mig så mjuk och härlig inombords.
