Hur är du? Är du en sån som tittar mycket på serier? Själv är jag en periodare och tittar på en serie ett tag och sen helt plötsligt glömmer jag bort att jag har en serie igång. Speciellt de här evighetslåååånga serierna som till exempel Game of Thrones eller liknande.
Vilken är din favoritserie? Eller kanske lättare att svara på, vad tittar du på just nu?
För några helger sen började jag spontantitta på den nya svenska serien "Kärlek & Anarki" på Netflix. Inte helt likt mig att kolla de här nya serierna (brukar ta minst ett år innan jag får ett ryck, haha).
Jag blev heeeeelt hooked på den serien och såg alla åtta avsnitten inom loppet av 2-3 dagar.
Har du sett den?
Jag älskar hur den byggs upp och på nåt sätt symboliserar det jag vill förmedla; gå ut och leva livet som du VILL leva, inte som du tror förväntas av dig!
Att skriva om en serie utan att avslöja för mycket... Jag börjar med en SPOILER ALERT till dig om du inte sett serien, vill se den och hatar att veta för mycket om en serie. Till dig rekommenderar jag att inte läsa det här inlägget. Men vill också förtydliga att jag tar mig an ämnet very gentle, jag kommer inte avslöja smaskiga detaljer (inte mer än det som går att läsa i introt om serien typ), för detaljerna tycker jag du ska se och uppleva med egna ögon!
Okej, let's dive in.
Som sagt, jag äälskar hur serien leker med alla blankpolerade fasader och roller som livet kan innehålla när vi lever livet utifrån status och vad vi tror förväntas av oss. Det händer något magiskt när huvudrollsinnehavaren Sofie får kontakt med sitt riktiga jag och börjar ifrågasätta den fasad och det liv som hon byggt upp.
Allting startar när den unga nätverksteknikern Max kommer på Sofie med att onanera på jobbet och en utmanande och lek tar fart mellan dem. Och vi kan väl säga att det är ett läppstift som får en väldigt betydelsefull roll under seriens gång.
Den något komplicerade relationen Sofie har med sin pappa, får också en avgörande roll. Pappan som kanske har en av de mest jordnära karaktärerna i serien (?), men som får ta otroligt mycket skit för det.
Den dynamiken och relationen Sofie har till sin pappa tänker jag också på ett väldigt snyggt sätt symboliserar hur det går när vi tror att vi slår oss fria från någonting bara genom att förakta och ignorera det. Istället för att bearbeta det vi tar avstånd från försöker vi sopa det under mattan. Och den där högen under mattan... ja, den kommer ju pocka på uppmärksamhet och tära på vår energi! Det här vi tar avstånd från kallas inom psykologin skuggan, det vi inte vill veta av stoppar vi undan och gömmer i vår skugga.
