För x antal år sedan levde jag ihop med en person som var spelberoende, men jag tror varken den personen eller jag såg det som att personen var just det, spelberoende. Vår relation var som hittad för att matcha ihop våra relationsmönster och sätta igång mina triggers för att agera medberoende. Men att jag hade en medberoendepersonlighet insåg jag först långt senare.
Medberoende - att blunda för problemen
Första gången det hände tror jag att jag var på jobbet och under många timmar fick jag inte tag i min partner via mobilen. Han svarade varken på sms eller på telefonsamtal. I min inre värld målade jag upp hur han umgicks med en av sina då bättre tjejkompisar som jag i början av vår relation såg lite som ett hot mot vår relation (som ung och med låg självkänsla så var hon definitivt ett hot i mina ögon). Och med hjälp av mina hjärnspöken målade jag så klart upp att han drack vin med henne och var otrogen mot mig och därför inte kunde svara på mina sms och samtal.
När jag slutligen fick åka hem från jobbet den kvällen och min partner blev kontaktbar igen var han fylld av ånger. Jag trodde fortfarande att det var otrohet det handlade om och när han berättade att han suttit vid en spelmaskin på en pizzeria drog jag en lättnadens suck. Med min okunskap kring spelande och ovetskap kring storleken på hans problem var en spelmaskin i mina ögon ett betydligt mindre bekymmer för mig än om han hade varit otrogen.
Spelandet förekom i perioder så det tog väldigt lång tid för mig att greppa omfattningen på det hela. Mitt ex är fortfarande en av de smartaste personerna jag känner så jag tror inte att jag varken ville eller kunde förstå att han faktiskt hade ett problem med spelandet.
Ett år skulle vi åka på road-trip på semestern och förberedde oss på olika sätt med planering, packning och ekonomi. Det här var några år innan smartphones och bank-appar, så vi delade upp vår semesterkassa mellan våra två konton och för säkerhets skull förde vi över lite extra. En vet ju aldrig vad för oförutsedda utgifter en kan stöta på längs vägen. Själva semestern var superhärlig och vi stötte inte på några större utgifter längs vägen så det blev en del pengar kvar på våra konton när vi kom hem.
Väl hemma kändes det lite fånigt för mig att be om att vi skulle föra tillbaka våra sparpengar på sparkontot igen, så jag lät det vara ett tag. Jag ville inte vara den som "daltade" eller tog någon form av föräldraskap över honom så jag tänkte att de där pengarna för vi tillbaka någon gång, sen.
"Det är nog mitt fel"
Jag vet inte om det gick några veckor, eller månader, men så småningom erkände han. Han hade spelat upp den delen av sparpengarna som satt kvar på hans konto. Jag minns faktiskt inte hur arg jag blev på honom, om jag ens blev arg på honom? Det jag däremot mindes var känslan av irritation som jag kände till mig själv, varför hade jag låtit pengarna sitta kvar på hans konto? Varför kunde jag inte bara bett honom föra tillbaka dem till sparkontot?
Och det är just det här som är problematiken med medberoende. Även om spelberoendet i sig inte var mitt, så ville jag ju "fixa" honom. Jag ville se till att han slutade spela och jag drogs in i hans skamliga hemligheter. För vi kunde naturligtvis inte berätta för någon om det här, allt det här var ju hemligt.
Det var också på grund av allt hemlighetsmakeri som det tog så lång tid att förstå allvaret och omfattningen i det hela.
Under lång tid som vi var tillsammans trodde jag fortfarande att han var otrogen varje gång han under x antal timmar var okontaktbar på mobilen och försvunnen. I min värld var otroheten det värsta som kunde hända, att han satt och spelade bort pengar istället kunde jag inte ta in som ett problem på samma sätt. Det var också ofta jag anklagade mig själv, att det var på grund av att det var dåligt i vår relation som han mådde dåligt och gick iväg spelade.
Tips för att bryta ett medberoende
Jag gled helt enkelt in i alla "fällor" som är klassiska för medberoende. Bra tips för att bryta ett medberoende är till exempel att:
- sluta hålla saker hemligt, prata med dina vänner eller annan utomstående, ge andra en chans att ge dig en objektiv syn på det hela
- acceptera och inse att agerandet är ett problem och ett beroende, oavsett om det är alkohol, spelande eller något annat
- VIKTIGAST: det är ALDRIG DITT fel att någon annan har ett beroende. Den medberoendes största fälla är att ständigt anklaga sig själv för att inte klara av att "fixa" den andre personen och hela tiden se det som ett misslyckande hos sig själv när den andre faller dit igen.
- Känn in dig själv och DINA känslor istället för att försöka kontrollera vad andra gör, känner eller inte gör. Ladda gärna hem Vildkrafts fem tips hur du kan bli bättre på att känna in dig själv!
- söka hjälp, både för din egen del och ställ krav på att din partner eller vän också gör det. Beroenden är väldigt svåra att hantera på egen hand!
