Att ägna sig en stund åt tacksamhet varje dag är kanske det allra vanligast tipset inom personlig utveckling?
Jag måste erkänna att jag inte alltid haft en helt okomplicerad relation till tacksamhet. I perioder av mitt liv har jag känt mycket motstånd till tacksamhet. Jag tror det berott mycket på att jag inte varit nöjd där jag är, att jag saknar saker i mitt liv och då haft svårt att ägna mig åt tacksamhet. Nästan så det funnits en underliggande känsla av att om jag ägnar mig åt tacksamhet så kommer livet pausa på en plats där jag inte vill.
Riktigt så funkar inte tacksamhet. Det förstod jag också rent logiskt, även om motståndet fanns där inuti mig.
Så jag började att utforska motståndet. Jag började prata med andra om motståndet istället för att bara hålla det inom mig. Fick hjälp med nya perspektiv. Att kanske inte bara fokusera på det som rullar in dagligen, utan lyfta blicken lite och även expandera tacksamheten.
En vecka senare åkte jag på ett retreat där tacksamheten var en självklart del av innehållet. Det var inte ett retreat med tema tacksamhet, den bara fanns där som en naturlig del av dagarna där.
Och jag tänker att det är precis sånt där som jag kan bli bättre på att omfamna tacksamheten kring. En boll kommer i rullning och sen händer nästa steg automatiskt.
Jag bestämde mig att ta tag i motståndet kring tacksamhet och tack vare att jag gjorde det när jag gjorde det kunde jag också ta till mig det om tacksamhet på retreatet på ett djupare plan.
Ringar på vattnet.
Att uppmärksamma dem och överhuvudtaget se dem.
Vad är alternativet? Att hela tiden uppmärksamma det negativa? Att oroa sig för att världen är emot mig och allt elände som skulle kunna hända?
Det jag tog med mig från retreatet är att tapetsera väggarna i min värld med tacksamhet. Att lyfta blicken och se synkroniciteterna i mitt liv.
Att välja att se att jag är en del av gemenskapen (som jag skrev om sist), vilket är sant, istället för att tapetsera väggarna med ensamhet och offerkoftor.
Att välja att se att majoriteten av deltagarna på mitt spinningpass uppskattar min musik och min ledarstil, istället för att fokusera på den som inte gör det.
Att välja att se min kunskap och erfarenhet som hjälper mig framåt, istället för att lägga fokus på allt det där jag inte kan.
När jag tänker på att jag vill tapetsera mina väggar med tacksamhet får jag en varm känsla i kroppen. Betydligt behagligare än den där spänningen som skapas i kroppen när jag fokuserar på motsatsen.
Tacksamhet kanske inte löser alla våra problem, men den frambringar en känsla i kroppen som gör det betydligt enklare att bemöta de problem som eventuellt dyker upp.
