Min inre feminist kämpade länge för att hävda mig själv som kvinna i vårt patriarkaliska samhälle. Kämpade på det vis jag hade lärt mig var det enda rätt.
Kämpade genom att göra. Strävade framåt med min handlingskraftiga yang-energi.
Logiskt.
Med eld som drivkraft.
Med säkerhet och stabilitet.
Genom att vara aktiv och intensiv.
I tron att jag måste vara extrovert.
Men vårt patriarkaliska samhälle har redan överflöd av yang-energi. Det är på grund av överflödet av yang som världen ser ut som den gör.
Det är på senare år som jag lärt mig att jag kan släppa fram mer av min inre yin för att förändra världen.
Att sluta kämpa så hårt, för det gör att jag tappar energi.
Att släppa taget.
Att istället för eld som drivkraft så låter jag jord och vatten vara mina vägvisare och trygghet.
Jag vill gå ut i världen med en mer lekfull energi.
Med en mer avslappnad själ runt omkring mig.
Jag lär mig att ta emot.
Jag tillåter min intuition att ta plats.
Jag övar på att vara mer närvarande så att min kreativitet och mitt inre flow får mer plats i mitt liv.
Jag går ut i världen och är.
Och tillåter mig själv att släppa fram min yang-energi när jag VILL, inte för att jag tror att jag måste.
Världen behöver balans. Inte bara det ena eller det andra.
Med mer yin tänker jag gå ut och förändra världen.
Och snälla...! Låt mig gärna slippa påminna om att vi inte säger grattis på internationella kvinnodagen (men gör det ändå för säkerhets skull).
