Har du någon gång funderat på den där väggen som alla pratar om? När kommer den egentligen? När den väl kommer, tar det bara helt plötsligt stopp då eller får man någon slags förvarning? Jag var orolig för att man skulle gå in i väggen om man jobbade för mycket. Jag tänkte ibland med skräckblandad förtjusning på att starta ett eget företag, jobba mycket och verkligen brinna för det jag gjorde. Men kunde ändå inte…

Min livserfarenhet säger mig att jag har lätt för att starta igång nya saker. Det är nya projekt jag brinner allra mest för. När andan faller på är jag en riktig idéspruta. Men min svaga sida är att hålla ut, hålla i saker som jag bestämt mig för och löpa linan hela vägen ut och verkligen slutföra saker. Min livserfarenhet gör att jag är rädd för att engagera mig i saker och dra igång nya…

Jag förstår att livet består av toppar och dalar. Jag kan också acceptera det fullt ut. Jag förstår bara inte skillnaden hur saker kan kännas så fruktansvärt olika beroende på när man upplever dem. En melodi kan jag ena dagen uppleva som fruktansvärt sorglig, medan jag nästa dag får otrolig kraft utav den. Jag är som allra mest produktiv, idérik och hittar som mest livsglädje precis innan jag ska somna. Det är då jag planerar…

Hade du också någon i klassen som aldrig var nöjd? Oavsett vad de fick för resultat på provet så fanns det alltid någonting som skulle kunde ha varit bättre. Fick de högsta betyg på ett prov så spelade det ingen roll när de ändå hade två fel. De skulle ju ha kunnat skriva alla rätt. Jag försöker alltid peppa människor runt omkring mig att vara nöjda med sitt resultat. Man kan inte jämföra sin prestation…

”Oj, ska du verkligen ha den där värmen på plattan när du steker det där?” Jag fick lägga band på mig själv för att inte ta över stekspaden och vrida ner plattan några steg. ”Nej, men det är lugnt, jag behöver ingen hjälp, det här går så bra så!” Lika bra att jag gör det själv, då vet jag att det blir rätt. Skulle det ändå råka bli fel så är det i alla fall…