Igår var det en riktigt skön och givande dag, en dag med mycket energi. Jag började med att ligga kvar lite längre i sängen utan att få dåligt samvete för det. Jag hann jobba några timmar, både med bloggen och på mitt extrajobb. Fördelat under dagen så hann jag dessutom ha djupa och givande samtal över telefon med hela FEM (!!) nära vänner (och då inkluderar jag även förmiddagens samtal med mormor). Ja, lite chockad över mig själv blir jag när jag tänker på hur mycket "telefonfobi" jag haft under åren tidigare. När jag sedan kom hem på kvällen kände jag mig bara sådär härlig, inte överdrivet speedad som jag ibland kan bli om jag gett väldigt mycket av min egna energi under dagen och som kan vara svårt att varva ner från. Jag kände mig bara harmonisk och tacksam och insåg att energibalansen under dagen hade varit alldeles lagom, jag hade nog fått lika mycket energi som jag hade delat ut. Och så fort jag lade huvudet på kudden så kom John Blund och sövde mig.
Ett av gårdagens samtalsämnen var just det där med energi. Ett ämne som jag skulle kunna reflektera över oftare än vad jag gör. Ibland kommer det som en chockande påminnelse när energin är fullkomligt slut. Ibland tänker jag på den när den är sådär perfekt som den kändes igår, men jag gör aldrig riktigt någon helhetsöversyn. Vad ger mig energi? Eller framförallt, vart har jag mina energiförluster? Kan jag undvika att läcka som ett såll och spara på min energi och undvika dräneringen?
Jag reflekterade också igår över olika energinivåer och hur det skiljer sig mellan oss som personer. Och hur vi är tillsammans med andra. Och hur olika vi kan vara beroende på vem vi är tillsammans med för stunden. Med vissa människor kan min energinivå vara extremt hög och sprudlande, med andra kan jag upptäcka att jag håller tillbaka mig själv. Just det där att hålla tillbaka mig själv inser jag att det tar väldigt mycket energi, konstigt nog. Även om den skillnaden inte direkt är medveten så blir det ju en balansgång att hålla tillbaka sig själv "lagom" mycket, hur sprudlande kan jag vara nu? Hur mycket ska jag hålla tillbaka? Hur mycket kan jag släppa fram?
Jag tycker det är väldigt intressant vem vi blir tillsammans med andra. Om energinivåer skiljer sig väldigt mycket åt mellan två personer, hur mycket behöver personerna anpassa sig till varandra för att "matcha" energinivå? Om den ena höjer sin energi och den andra sänker sig, vad blir konsekvenserna? Klarar de ändå av att mötas och vara sig själva så som de mår bäst av? Är energier ett annat ord för personkemi?
Sammanfattningsvis så kan jag nog ändå se att jag är relativt medveten om min energi och vart den försvinner. Det är inte alltid jag ser att energiförlusten pågår i stunden, men jag kan i alla fall reflektera över det efteråt och försöka göra någonting för att undvika samma misstag i framtiden. Jag kan även se att saker som GER mig energi kan vara en energiförlust om jag går in i dem med för låg energimängd/nivå från början alternativt har för mycket på gång samtidigt. För mig ger det otroligt mycket energi att omge mig med människor där jag får vara mig själv, känna att jag kan vara ärlig både mot dem och mig själv och får ha djupa och reflekterande samtal tillsammans med dem, istället för kallprat om väder, vind och hur mycket ludd det ligger i torktumlaren.
Vad ger dig energi? Är du medveten om dina energiförluster?
Boktips på ämnet:
Energitjuvar: i familjen, relationer och på jobbet
Tips på andra inlägg som kan vara intressanta:
– Vänskap och att vara en del av gemenskapen
– Energibudget – hur ser din ut?
– Rädsla – och att övervinna den
Vilka intressanta tankegångar du bjuder på! Jag funderar också mycket på ”energikontot” och dess insättningar och uttag. Ibland har jag överskott av energi och delar gärna med mig, andra dagar är jag mer snål om vad jag själv har… Alltid spännande att observera vad/vilka som ger/tar.
Verkligen! Ibland är det inte alltid självklart vad som står på vilken sida liksom! Tack för igår! Hoppas vi springer på varandra imorgon också på föreläsningen 😀
/Anna