Häromdagen skrev jag om att ta beslut och att sakta men säkert se till att det blir mer av det vi beslutat oss för. Igår när jag gick hem från spinningpasset insåg jag ytterligare en sak som jag bestämde mig för att få mer av i mitt liv.
När jag utbildning i höstas för att bli ledaruppföljare (nytt namn from i år: Friskis-coach) fick vi öva på att coacha varandra. När det var min tur att bli coachad så valde jag ett ämne som jag tycker är lite svårt, nämligen att connect:a med mina deltagare på passet. Eller ja, när vi väl kört igång passet så blir det inte längre så svårt, men just den där lilla stunden innan och efter ett pass. Hur kan jag få mer kontakt?
Jag känner mig oftast lite fånig innan passet när jag är klar med mina förberedelser. Jag står där framme bredvid ledarcykeln och försöker finnas tillgänglig om någon behöver hjälp med inställningar av cykeln, samtidigt som jag inte vill att det ska se "konstlat" ut.
Det jag tar med mig från coachingen jag fick är den där påminnelsen om att vill vi ha en förändring behöver vi nästan alltid visa oss sårbara. Ta fram det där modet att ta klivet utanför bekvämlighetszon, vi kan inte bara vänta på att förändringen hoppar in i vår safety zone.
Just i det här fallet kanske det till synes handlar om små saker, men det kan ändå kännas sårbart och lite läskigt att kasta sig ut.
Här är några exempel på vilka förändringar jag har gjort:
– försöker byta ut det där slentrian-hälsandet "hej hej" till ett "Heeeej" eller "Halloj" eller kanske till och med ett "Hallå! Då var det dags igen" när en motionär kliver in i salen
– att inte bara stå uppe på podiet bredvid ledarcykeln utan också röra mig på övrig yta i salen som är på en lägre nivå. Det här tror jag är en viktig parameter som gör att det inte känns som att jag står på en "scen" och mer otillgänglig.
– våga lita på att jag känner igen motionärer och säga något som relaterar till kanske förra gången de var med eller förra passet jag ledde
– denna punkt går ihop lite med ovanstående punkt, fast åt andra hållet: våga vara osäker. Att inte kräva av sig själv att jag borde ha stenkoll på allt och alla, "visst har du varit med på mitt pass förut" eller liknande. Mitt problem har annars varit att jag håller mig i safety zone och blir jag minsta osäker på om jag känner igen en person eller inte så håller jag tyst istället för att riskera att det blir fel.
– ibland säga något litet personligt i början eller slutet av passet, det bjuder ofta in till att någon kommer fram efteråt och kommenterar någonting (och det blir lättare att få kontakt med just den personen även framåt)
Jag gissar att för vissa är det här inte ens något de reflekterar kring, det kommer naturligt att kliva in i ett rum och bara börja prata med folk. För mig ÄR det en större grej. Jag behöver medvetet pusha mig att ta för mig mer och ta kontakt. Jag behöver ha med mig strategier och lite "ess i rockärmen" för att det ska bli av.
Det går såklart att fundera på om det här är någonting jag måste hålla på och pusha mig själv med om det inte sker så naturligt för mig?
Men det här är ett medvetet val och beslut från min sida.
Även om jag har en introvert sida (jag ser mig själv som en blandning av introvert och extrovert) så mår jag också väldigt bra av att socialisera. Det känns som att jag har mer flow i livet när jag får connect:a med andra människor (och samtidigt ha utrymme att ladda på med egentid).
Det var faktiskt en av de sakerna jag gillade allra mest under vår semester i USA, att folk i allmänhet var så öppna för kontakt och stanna upp och prata en stund.
Men tillbaka till mina tankar när jag gick hem från spinningen igår:
Jag gick hem med ett leende på läpparna för jag märker verkligen vilken förändring som har skett. Jag har ett gäng med motionärer som ofta är med på mina pass. Jag pratar en stund med personen som jobbar i receptionen. Jag möter en motionär vid entrén som brukar gå på mitt pass, men som gick på ett annat pass idag, och vi pratar också en stund innan jag går hem.
Det känns inte längre ensamt att gå och leda mitt pass på Friskis 🧡
Har du något beslut som du tagit som du börjar se stor förändring kring? Eller har du någonting du skulle vilja förändra? Dela gärna med dig i kommentarerna!
