På Instagram skrev jag om de där tankarna jag ofta har att jag inte är bra på saker. Att det är så lätt att ursäkta sig med att ”nja, det blev bara bra för att…” eller ”jag gjorde inte så mycket” eller ”det där är väl inga konstigheter, det kan väl alla?”.
Jag skrev också om hur viktigt det är att få perspektiv till de här tankarna. Att då och då (helst oftare än bara då och då) försöka förstå inom sig själv att ”jag är faktiskt bra på det här”.
På liknande tema har jag en sak som jag ofta brottas med och det är att jag väldigt sällan ser mig själv som någon som är det jag gör.
Jag ser mig sällan som en person som tränar, för då och då har jag ett litet uppehåll i träningen. Jag ser mig inte som en person som mediterar, för rätt vad det är tappar jag rutinen.
Samtidigt, varför kan jag inte bara säga att jag är det jag gör och tycker om?
Var jag en sån som tränade när jag jobbade på Friskis?
När blir jag en sån som…?
När den inre rösten bråkar med såna här saker tycker jag det kan vara väldigt spännande att ifrågasätta rösten.
Om jag inte är en sån som tränar, vad krävs för att bli det?
Hur ofta behöver jag träna för att vara en sån som tränar?
Hur långt eller kort träningsuppehåll får jag ha för att fortfarande kalla mig en sån som tränar?
Måste jag träna på ett visst sätt eller vissa saker för att bli en sån som tränar?
Om jag inte är en sån som tränar idag, hur kan jag blir en sån som tränar?
Ofta när vi ställer frågor liknande dessa förstår vi att det kanske inte riktigt finns någon tydlig gräns för vem som är en sån som tränar eller inte. Med hjälp av frågorna synliggör vi att det bara är vår egen ”hang up” och att tankarna om att jag inte är en sån som tränar bara är just tankar.
Är jag en sån som mediterar nu?
Den här veckan kliver jag in i femte veckan i rad som jag har mediterat varje morgon måndag-fredag, ibland även på helgen också.
Just nu består min morgonrutin av att jag tar en kalldusch, gör i ordning ett glas vatten med pressad citron i (om det finns hemma), tar en ingefära-shot med d-vitamin-droppar i och sedan sätter jag mig och mediterar i 20-30 minuter.
Jag skriver just nu, för mina rutiner förändras över tid. Morgonrutin för mig behöver vara enkelt. Jag skulle säkert kunna göra ännu mer saker som skulle vara bra för mig, men något som ska vara bra för mig får inte ta för mycket energi att genomföra. Då blir det inte av.
Exempel på morgonrutiner som jag skrivit om tidigare här på bloggen:
Är jag en hälsosam person om jag gör raw-bollar till fikat?
Jag är en sån som mediterar
Jag tänker här och nu försöka tänka på mig själv som en person som mediterar. För jag mediterar.
Ibland kan det också finnas andra typer av motstånd till att kalla sig ”en sån som xxx”. Det här motståndet kan till exempel bestå att vi har egna värderingar och kanske fördomar om vem jag blir om jag blir en sån som xxx.
Exempel:
Du kanske tänker att en sån som tränar också är väldigt hård mot sig själv och att en måste äta på ett visst sätt för att träna bra. När du (omedvetet) lägger på även fler saker i begreppet blir det för mycket och för stort. Du kanske inte ens börjar träna på grund av dessa underliggande tankar.
Men vet du vad? Du kan vara en sån som tränar, mediterar, whatever precis på ditt sätt.
Gör ordet till ditt.
Vad skulle du göra, eller kalla dig själv, om vi plockade bort allt det där andra som du lägger till och trodde att du också var tvungen att vara?
