SöndagsSnackis v 1

Årets första vecka börjar lida mot sitt slut. En vecka fylld med olika händelser och som faktiskt känns ganska lång när jag tänker tillbaka på den. Jag har en känsla av att jag börjar få ett annat perspektiv på tid de senaste veckorna. Kanske gör de dagliga meditationerna sitt i att göra mig mer närvarande och min uppfattning kring tid blir annorlunda? Kanske kan det också göra sitt att vårterminen inte börjat än med allt vad det innebär?

Jag har försökt att påbörja det här blogginlägget under hela dagen. De första försöken enbart inuti mitt huvud, det andra försöket gjorde jag i alla fall sittandes vid datorn, men jag hade otroligt stort motstånd i mig själv till att påbörja inlägget. Fick nästan hjärtklappning och ångest när jag tänkte på att jag skulle ta tag i det. Först förstod jag inte alls varför eftersom jag just där och då kände mig betydligt lugnare och mer tillfreds i mina känslor än jag gjort tidigare på dagen. Efter att jag funderat lite och fått distans till motståndet så insåg jag att ångesten kom från beslutsångesten kring hur mycket jag skulle berätta om veckan i veckans SöndagsSnackis. Hur personlig ville jag vara? Det är verkligen en svår balansgång för bloggare tycker jag, att hitta balansen mellan att vara personlig och inte gå över sin egen gräns till det som känns privat.

Var går egentligen gränsen mellan att vara personlig och privat? Vi är alla olika och har väldigt olika gränser mellan dessa två. Bild: Pixabay

Jag har en stark drivkraft att synliggöra psykisk ohälsa och avdramatisera det, men det är ändå svårt att hitta balansgången mellan det personliga och det privata kring det jag delar med mig av mig själv. Mycket av vår psykiska ohälsa bottnar sig i att vi gömmer den djupt inom oss själva, håller det hemligt och tror att det måste förbli så. Men att prata om våra mörkaste stunder och tankar gör ofta att de inte längre känns så mörka och chansen att vi möter andra människor som upplever liknande saker ökar. Vi behöver då inte vara ensamma i mörkret längre och i bästa fall är det någon där ute som tänder upp en mysig lampa eller ljus i mörkret så det inte alls bli lika mörkt längre.

Ju mer jag jobbar med mig själv och tillåter alla känslor att finnas, ju tydligare signaler skickar min kropp till mig när jag försöker dölja någonting för mig själv eller andra. Därav tror jag ångesten kom när jag skulle skriva det här inlägget, det blev mycket inre konflikter i mig. Det är alltför lätt att tro att vi ska måla upp en perfekt fasad i sociala medier, även om jag inte tycker att det ska vara så så finns det omedvetet inom mig att det är så det “ska” vara. Kombinera de tankarna med min drivkraft att synliggöra psykisk ohälsa och att våga prata om det mörka så blir ångesten jag kände inför inlägget så mycket mer självklar.

Nu sitter jag i alla fall ner framför datorn och gör ett tredje försök att skriva dagens SöndagsSnackis, med ett öppet sinne och utan ångest. Bredvid mig har jag en stor kopp te och lite dadelbollar som snacks (recept: Dadelbollar). Häng med neråt i inlägget om du vill hänga med på en snabbgenomgång av min gångna vecka:

husköp

I början av veckan skrev jag på köpekontraktet till farfars hus. Nu är det inte längre farmor och farfars hus utan MITT. Vuxenpoäng, men också en hel del ångest och blandade känslor inbakat i händelsen.

Veckans humör

Ja, det där med humöret och känslor har jag redan i början av inlägget varit inne och snuddat vid. Jag har till och från jobbet den här veckan lyssnat på “Självkänsla nu” av Mia Törnblom. Mycket givande bok tycker jag! Jag har många stunder i veckan känt mig väldigt glad, lycklig och tacksam över allt som finns i mitt liv just nu. Jag har också haft två dagar, eller tillfällen, under veckan där jag känt mig riktigt låg.

Första tillfället var i tisdags när jag blev husägare (!!) på riktigt! Någonting jag egentligen väntat hela hösten på att skriva på papper för, men tack vare lite “byråkrati” och att allt har behövts göras i rätt ordning så har det dragit ut lite på tiden. Jag passade då också på att besöka pappa, vilket också brukar påverka mig energimässigt i efterhand. Det som cirkulerade i mig under dagen var mycket tankar kring om jag gör rätt. Vad vet jag om att bo i hus? Hur kommer det lösa sig rent ekonomiskt? Är det det här jag vill? Kommer jag någonsin få ordning bland alla saker som finns i huset och skjul? När jag kom hem igen sen så fick jag tröst och möjlighet att gråta ut i Kärlekens famn. Jag fick också möjlighet att bli lyssnad på när jag berättade om alla mina mörka tankar som kom, vilket är väldigt helande och jag mådde mycket bättre sen senare på kvällen.

Att besöka pappa som bor på ett hem på grund av sin schizofreni är inte alltid helt lätt. Jag glömmer ofta bort att det går åt mycket energi och efteråt brukar jag bli väldigt låg och känslomässig. Bild: Pixabay

Andra tillfället har egentligen varit under det senaste dygnet. Utan att gå in i alltför noggranna detaljer så har det väldigt mycket att göra med att våga vara äkta mot mig själv och att hitta balans mellan att känna förståelse för andras beteende kontra att uttrycka mina egna impulser. Det vill säga när jag ska vara empatisk och förstående i kommunikation (och ibland hålla tillbaka egna känslor) och när jag ska berätta om frustration eller andra känslor i mig själv (vara impulsiv och säga det jag känner utan eftertanke). När jag håller inne för mycket av det jag känner skapar känslorna ångest inom mig och det blir inte lättare att hantera när självkänslan är lägre än vanligt en dag. Till en början hjälpte inte ens den dagliga meditationen och om jag ska vara ärlig så tänkte jag bara “åt helvete med allt vad positivt förhållningssätt heter, affirmationer, meditation och allt sånt”. Men till slut fick jag ordning på kaoset inom mig även denna gång och det var även idag tack vare ärlig och öppen kommunikation med Kärleken. Det är inte alltid helt lätt att komma till den öppna och ärliga samtalet, men alltid värt det hundra gånger om i efterhand.

Veckans insikt

Det har nog varit många olika insikter under denna vecka, men den som jag tycker har varit mest intressant har handlat om andras behov kontra mina behov. Det slog mig häromkvällen när jag frågade Kärleken om han ville att jag skulle dra för mörkläggningsgardinen för fönstret med persiennen nere. Han hörde inte riktigt vad jag sa och när jag skulle upprepa frågan så upptäckte jag att det var ju JAG som ville att jag skulle dra för gardinen. Jag hade bara gått genvägen (läs senvägen) genom honom och frågat om han ville det. Likadant häromdagen när vi skulle meditera, då satt jag och tänkte på om han tyckte att det var för högt ljud eller inte på bakgrundsmusiken. Även då slog det mig att det var mitt behov jag funderade på, det var ju JAG som tyckte ljudet var lite för högt och genomträngande.

Med dessa tankar började jag tänka en hel del på vad vi frågar andra för saker egentligen. Jag såg framför mig det klassiska när vi här hemma hos någon och den vi är hos frågar “Vill du ha kaffe?”. Vad innebär den frågan egentligen? Är det de som vill ha kaffe och hoppas att jag ska svara ja eller är det bara en vänlighetsfras? Jag tänkte då tanken att vore det inte enklare om den som vi är hos säger “Jag är sugen på kaffe, vill du också ha?”. Den frågan skulle jag också personligen ha lättare att svara ja på, för när jag får frågan om jag vill ha kaffe så kan jag många gånger svara “jag kan ta lite om du också ska ha, men du behöver inte koka för min skull”.

Är det du eller jag som vill ha kaffe? Eller kanske vill ingen av oss ha det? Dricker vi det som sällskapsdryck för att vara snälla och vänliga? Att veta vad mitt egna behov egentligen är är inte alltid helt lätt. Bild: Pixabay

Så, veckans insikt: Lyssna till MINA behov och sluta gå omvägen via andras!

Veckans träning

Veckan började med två vilodagar efter förra veckans höga träningsmängd. Jag jobbade i stort sett hela måndagen och tisdagen var jag på språng hela dagen i och med husköpet och kontraktsskrivning. Efter det har jag kört styrketräning tre gånger. Spinningpasset har jag haft jullov från denna vecka i och med att det var trettondagen i fredags. Denna vecka var den avslutande veckan med 12 repetitioner per set i styrkan. Jag märker att kroppen har utvecklats och jag kan se tydliga styrkeökningar i bland annat knäböj. Jag klarar också av betydligt bättre att göra 12 repetitioner, de första passen tyckte jag det var tråkigt, jobbigt och väldigt flåsigt att göra så många reps. Nu tycker jag det går mycket bättre! Jag är också väldigt stolt över att ha hållit i min träningsplan! Det känns nästan som att jag för första gången på väldigt länge kan se träningsplanen som någonting enkelt, inte som ett fängelse som jag när som helst vill bryta mig loss ur. Istället ser jag fram emot att inleda nästa period av 10 repetitioner per set under nästa vecka! Och långt där framme fantiserar jag om den där starka Anna som under 2018 slår på stort och gör en Svensk Klassiker…

Veckans utmaning

Veckans utmaning handlade om att medvetandegöra mina negativa tankemönster när de kommer och att fokusera på syfte, mening och glädje istället för att grotta ner mig i självömkan. Jag tycker det har gått väldigt bra. Även fast jag jobbat både fredag och lördagkväll på mitt extrajobb så har jag hållt tankarna ganska flytande över vattenytan och inte fallit ner under. Jag har lyckats lyfta dem mot syfte och mening och inte hakat upp mig på småsakerna. Som jag skrev under veckans humör så har ju inte allt varit tipp topp, men veckans utmaning har inte handlat om att vara lycklig och glad varje sekund, utan att just vara medveten och inte koppla på autopilot och tillåta självömkan och negativa tankespiraler utan anledning. Tvärtom har jag varit noga med att lyssna på vad känslorna säger och om de är äkta (och inte bara tankebanor) så har jag tillåtet mig att vara ledsen om det är ledsen jag har känt mig och så vidare.

Det är lätt hänt att det bara blir en spiral neråt när de första negativa tankebanorna har börjat snurra, därför vill jag bli mer medveten om mina egna tankebanor och om det behövs, bromsa dem i tid. Bild: Pixabay

Nästa veckas utmaning

Utmaningen inför nästa vecka har jag tänkt mig ska vara lite mer företagsfokuserad än på det personliga utvecklingsplanet. Under februari kommer jag hålla en kortare löpskola i Lindesberg som pågår under fyra veckor där vi träffas en gång i veckan. Om två veckor kommer jag erbjuda ett gratispass inför denna löpskola, en gratis prova-på som ger ett litet smakprov på det som komma skall. Under veckan som kommer är utmaningen att fokusera på olika sätt att marknadsföra detta pass. Mer om passet hittar du i eventet “Gratis löppass inför löpskola” på Facebook. Om du har vägarna förbi så är du såklart hjärtligt välkommen! Du får också gärna dela eventet om du känner någon som bor i närheten här! Jag kommer också jobba vidare med att försöka hitta samarbetspartners som kan skapa mervärde i löpskolan.  (Event inställt!)

Nästa veckas höjdpunkter

Träningens nya period! Att få minska lite i repetitioner och få höja lite vikter i styrketräningen ska bli roligt och spännande! I dagsläget har jag inte så mycket jobbtider på mitt extrajobb så jag ser fram emot att arbeta lite mer med saker här på hemsidan och även börja skissa lite på en webkurs som ska handla om självkänsla. Jag önskar så att vi fick lära oss mer om självkänsla och hur vi kan förbättra den till exempel i skolan. För att göra i alla fall en liten skillnad i världen och skapa möjlighet för fler att stärka sin självkänsla så drömmer jag om en alldeles egen webkurs som jag hoppas kunna lansera i början av maj! Nyfiken på att delta i testgrupper eller gå den sen i maj? Maila mig på anna@beautifullife.se så sätter jag upp dig på lanseringlistan!

Har du haft ångest över något i veckan som gått? Kanske har du ångest för något som ska ske i veckan som kommer? Berätta gärna så vi kan dela vår ångest med varandra!

Detta inlägg har 3 kommentarer

  1. Jaa du Anna, de där mörka tankarna, ångest – lätt eller grav – och inre oro, det tror jag vi är många som brottas med. Dina frågor till dig själv hur mycket det ska blottas, känner jag också igen. I somras drabbades jag av en “nära väggen-upplevelse”, och har sedan dess måst hantera sjukdomen och mig själv. Rätt tidigt kom jag fram till att använda bloggen som min kanal att resonera mig genom det hela, är det rätta. Och jag fick så galet mycket respons på mitt första inlägg som handlade om hur jag mådde! Sedan dess skriver jag ett inlägg då och då om statusen, och jag ser på statistiken att det alltid går upp dessa dagar. Det är många som är där, men inte pratar om det.

    Ja, jag har ångest inför att dra igång vardagen igen, jag skrev om det igår: http://mariabjörkman.se/med-forsiktiga-steg-tar-jag-mig-januari/

    Mitt budskap till dig är att våga visa upp din psykiska ohälsa. Trollen ska upp i ljuset, då spricker dom! Det är säkert många av dina läsare också som kommer att känna igen sig.

    Lycka till med allt, kram!

    1. Tack Maria för din fina kommentar och budskap! Det är ju också en sak som jag gillar med att läsa hos andra bloggar, ärligheten och hur de mår på riktigt. Jag har nog svårt för bloggare som bara presenterar det allra finaste hela tiden.

      I början av december så träffades vi några vänner där vi började prata om relationer och partners där en av vännerna sa att de inte hade det så bra just nu. Det var väldigt befriande när hon sa det för det ledde till att alla öppnade upp mycket mer än de brukar. Som sagt, det är alltid skönt att få se att andra också har problem, det är inte bara mig/oss det är “fel” på.

      Ska in och läsa ditt inlägg nu!
      Ha det gott!
      Kram från
      Anna

Lämna ett svar

Stäng meny