VAM - vård av mig själv - i fredags eftermiddag...
Bilden ovan togs i fredags eftermiddag. I mobilen kan jag avläsa att den togs 14:14 på ett café på öster i Örebro. Jag satt och jobbade lite med bloggen och varvade ner lite inför ledig helg. Väntade på att Kärleken skulle bli klar inne i stan. Slösurfade lite på Facebook, samtidigt som jag försökte få ihop en månadssammanfattning.
En och en halv timma senare började de första statusuppdateringarna dyka upp på Facebook. "Jag är ok". Vad menade de? Vad hade hänt?
Jag surfade in på nyhetssidorna och började läsa om lastbilen som kört in på Drottninggatan i Stockholm. Jag stelnade till och fick en stor klump i magen. Jag fastnade på FB och såg vän efter vän skriva att de var i säkerhet.
Jag hade svårt att greppa, samtidigt som det kändes som det skedde runt hörnet. Mitt i Stockholm, där jag för ett år sedan bodde och för en vecka sen var jag där.
Satt kvar en stund på caféet och bara försökte ta in det som skrevs om det som hänt, men efter en stund var jag tvungen att gå ut i friska luften.
Känslomässig helg
Känslorna har befunnit sig lite mer utanpå kroppen den här helgen än vad de brukar. Jag hade en helt ledig helg planerad tillsammans med Kärleken och det har varit väldigt skönt att ha honom på typ en armlängds avstånd hela helgen.
Jag har känt mig lyckligt lottad. Att ha honom där. Att jag inte var på Drottninggatan i Stockholm i fredags. Att kunna läsa om all kärlek och solidaritet som människor verkat kunna ge varandra i det ofattbara som hände.
Livet fortsätter, men det sattes ändå på paus en stund. En paus från allt det där andra som kändes så viktigt i fredags förmiddag, men som inte längre kändes så viktigt efter händelsen i Stockholm.
Tillsammans är vi starkast! <3 pic.twitter.com/LD3pDcPrb7
— Herman Caroan (@HermanCaroan) 9 april 2017
Jag såg den här videon alldeles nyss och blev väldigt berörd över det som sker nu efter dådet mellan människor. Källa: Herman Caroan/Twitter
Livet fortsätter
Innan jag började skriva det här inlägget så öppnade jag datorn som jag insåg att jag inte haft igång sen i fredags. Kvar på skärmen låg Facebook och alla vänners uppdateringar om att de var okej. Jag förflyttades ganska snabbt i minnet tillbaka till i fredags och känslorna föll över mig igen.
Och jag var inte ens där. Jag kan bara gissa hur det känns för alla de, er, som var på plats eller i närheten <3
Imorse vaknade jag i Kärlekens säng. Han snusade och sov, jag kröp närmare och kände tacksamhet över livet och alla mina nära och kära.
Nästa vecka
I veckan som kommer tänker jag försöka hålla kvar vördnaden för livet och göra mitt bästa för att sprida kärleken och ljuset i världen!
[…] inleddes med det fruktansvärda terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. I SöndagsSnackis v 14 går det att läsa att det påverkade mig väldigt mycket och att jag kände mig lyckligt lottad […]