Femton dagar har gått på det nya året och det har redan hänt otroligt mycket saker! Nya saker som jag inte hade med på planeringen för 2017! Och några saker som jag hade med i planeringen har jag redan börjat planera om för eller stryka bort. Mitt inre fullkomligen bubblar av idéer kring mitt företagande, vilket är superhärligt att känna! Jag gör mitt bästa för att skriva ner alla tankar som jag får upp för att kunna ha möjlighet att bearbeta dem framöver, värdera och se om det är någonting jag vill genomföra.
Tidigare i veckan så läste jag ett inlägg hos Sanna Rosell som handlade om hennes 2017. Hon har valt att lägga in fokusord i sina år. Förra året var det balans och i år har hon satt ordet landa som sitt fokusord. Jag funderade en del på vad mitt fokusord för 2017 är och precis nu kom jag på vad det är: HANDLING! Idéspruta har jag nog alltid varit, jag går ofta igång på mina, eller andras, idéer, men har saknat det där som gör att jag tar tag i idéerna och gör dem fullt ut.
Veckans humör
Jag kan bara säga att det har varit en riktigt, riktigt bra vecka. Jag har stått stadigt i mig själv och de få gångerna jag varit på snudden att dippa så har jag kunnat uttrycka vad som händer i mig och undvikit de djupaste dalarna som jag annars kan få om jag håller det inom mig. Jag har varit fylld av inspiration och tacksamhet genom veckan och småsaker som annars tyngt mig har inte stört mig nämnvärt.
I veckan har jag besökt mitt hus igen, sist jag var där var jag fylld av ångest och oro kring mitt köp och allt som behövs göras. I veckans besök kände jag istället glädje och tillhörighet. Jag kikade in i mitt växthus, där det visserligen inte händer någonting just nu, men det var ändå en härlig känsla. Det hängde på något sätt vår och hopp i luften när jag var där och det är nog två av mina favoriter av känslor, vårkänslor och hoppfullhet!
Häromdagen fick jag kraftfulla inre bilder om skog, natur och vitsippor i skogen. Även en vacker bild på en solnedgång vid en sjö en ljummen sommarkväll. De var väldigt starka och jag ville dela med mig av dem till Kärleken. När jag skulle dela med mig av dem så blev jag alldeles överrumplad över hur starka känslor det låg bakom dessa bilder, jag kunde nästan inte prata för det låg så mycket känslor i mig kring bilderna. Förvåningen över de starka känsorna gjorde att jag ömsom skrattade och ömsom grät. Svårt att sätta ord på det såhär men det var väldigt härlig kombination som bubblade i mig och väldigt befriande att bara få släppa ut det!
Veckans utmaning
Förra veckans utmaning handlade om att marknadsföra min löparskola och mitt gratispass. Jag har faktiskt helt tänkt om kring den utmaningen och tagit ett nytt beslut under veckan. Jag har ställt in min löparskola! Det kändes inte helt rätt i maggropen att genomföra den och då vet jag att det bara kommer vara ett stressmoment i mitt liv. Det är en av de svåraste balansgångarna i livet tycker jag, att veta om känslan i maggropen är på riktigt eller om det "bara" är en rädsla för att misslyckas eller inte tro på sig själv. När jag får den känslan så försöker jag se lite olika scenarior framför mig och göra mitt bästa för att känna in vad som ligger bakom känslan. Den här gången kom jag fram till att jag ville ställa in och fokusera mer på bland annat webkursen som jag skrev lite om i förra veckans SöndagsSnackis.
Veckans insikt
Jag har skrivit om mitt favoritcitat tidigare och det är så värt att nämnas igen:
"At any given moment, you have the power to say: This is not how the story is going to end." - Christine Mason Miller
Det är verkligen ett citat som jag tagit fasta på extra mycket under denna vecka. Jag har väldigt lätt för att hålla kvar i saker bara för att jag har sagt att det ska vara så. Kanske en rädsla för att uppfattas på ett negativt sätt av andra om jag inte gör så som jag en gång sagt att jag ska göra. Löparskolan är ett sådant exempel, om jag nu har skrivit på bloggen att jag ska hålla en sådan, då "måste" jag väl göra det? Någon slags prestige i att genomföra saker till varje pris, annars är jag misslyckad. Mitt logiska sinne förstår att det inte behöver vara sant, men inom mig så finns den känslan. När jag känner så i kombination med att handlingen inte känns rätt i maggropen så tänker jag på det där citatet, det blir som en slags nödbroms att dra i. NEJ! Jag vill inte det här! Och faktiskt, jag behöver inte göra det om jag inte vill!
Mycket skön känsla och insikt när jag kommer ihåg att det finns en nödbroms att dra i. Jag behöver inte göra saker av ren prestige om jag inte vill!
Veckans träning
Jag känner mig så glad och tacksam över att träningen rullar på! Glad över att den känns bra, att jag utvecklas, att jag lyssnar på mina egna kunskaper och lever som jag lär mina PT-kunder. Tacksam över att den inte känns som en börda, utan ger mig positiva saker både under tiden jag genomför den och även efteråt. Jag har hittills i veckan tränat tre stycken styrkepass och lett mitt spinningpass. I eftermiddag tänkte jag köra fjärde och veckans sista styrkepass. Kanske blir det en promenad till gymmet i vintersolen också?
Nästa veckas utmaning
Jag vill ta tillbaka meditationen i mitt liv! I dagsläget så lyssnar jag på Louise Hays - evening meditation på kvällarna när jag ska sova, men jag somnar numera bara några få minuter in i den så jag räknar det inte riktigt som meditation, mer som insomningsrutin. Just nu när humöret och energin är hög så är det så lätt att jag bara rusar på och glömmer bort sådant som är nyttigt för mig, till exempel stillhet och meditation. Därför vill jag utmana mig själv i att ta tillbaka rutinerna kring daglig meditation som jag avslutade 2016 och inledde 2017 med!
Nästa veckas höjdpunkter
Jag har ytterligare en grej att ta upp i sammanfattningen av veckan som gått. En av sakerna som jag inte riktigt hade med i den skrivna planeringen för 2017, men som numera är inbokad. I torsdags när jag besökte huset så passade jag också på att bocka av en jobbintervju.
I slutet av december så sökte jag jobb som timvikarie på skola/förskola i samhället där mitt hus ligger och i början av den här veckan hörde de av sig. På torsdag ska jag på min första introduktionsdag på skolan! Det ska bli väldigt spännande och intressant att prova på att arbeta med barn, ett område som för mig är outforskat, men som jag funderat på under en tid nu. Jag ser mycket fram emot att bekanta mig med detta yrke och dessutom få betydligt närmare till jobbet nu när jag i mars flyttar tillbaka till huset. Ungefär tre kilometer får jag då till jobbet, vilket innebär både cykel- och promenadavstånd! Faktiskt en nattlig dröm som följt mig genom livet att ha nära till saker, en dröm som jag tänkt berätta mer om i framtiden här på bloggen, den finns på listan över framtida inlägg!
Aboslut, vilket fint citat det var 🙂
Sv: Hehe…precis så kände ju jag också. Alla skriverier gjorde att jag var tvungen till slut, men är glad att jag gjorde det. Inget jag ångrar 🙂 Men sen är det svårt och säga att det är en serie för precis alla att se, men det är upp till var och en vad man tycker.
Mitt ord för i år är enkelhet/simplicity med en tanke om att jobba mot att bli lantis mitt i stan. Dra ner ännu mer på tempot, tänka ännu mer på vad jag använder min tid till, smart mat, smart ekonomi osv osv. Slow living kan man väl säga.
Vad härligt det låter! Ser fram emot att läsa mer om det på bloggen under året! 😀
/Anna